Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1847, sida 1

—c——— en — ö djupaste sörsåt, ville undanhålla juryn sioa ausvarspåståenden och pröfningen af den åtalade skriftens olaglighela: då han yrkade, att i frågan till juryn skulle upptagas endast den generella rubrik af brottslighet, han åt åtalet gilvit efter trycksrihetslororduingens 3:dje 3. och 3:de mom., samt sorbeholl sig, att, sedlän juryn besvarat denna fråga med ja (bvarom ban saledes sjorde sig säker), så derefter afgilva sina egentliga ansvarsoch straflpåståenden, hvilka soljakteligen icke juryn, Utan domstolen, skulle ega att prosva och afgöra. kämuersr tens pluralitet hjelpte derefter ljenstaktigt aktors intentioner ett godt stycke på våg till fullbordan, då den, sastän Ordföranden ålagt aktor alt före frågans framställning sina ausvarspåståenden aslemna och ban samma åläggarde esterkommit, llikväl alldeles, enligt actors vilja, men tvertemot irycksrihetslagens klara föreshrist (5 2. 4 mam.), undanhöll juryn de lagens rum åklagaren åberopat uti berörda ansvarsyrkande samt endast upptog i frågan den generella qualificationen af åtalet (nyssnämnde 3 2. 8 mom), för att, sedan juryn afgifvi svär, usurpera dess domsrätt och sjelf pröfva de juryn undanhållna an varspåståendern, eller döma i saken. Hela denna kedja af olagligheter sullbordades ändtligen af juryns ledamöter, som, genom det verdic de afgalvo öfver den uppenbart grundlagsvidriga frågan, sjelsve beseglade verket och räckte hjelpsamma fänder till kämners-rättens usurpation ock nämndens skiljande ifrån dess domsrätt. Dock vi ba orätt, då vi yttrade, att verket var dermed sullbordadt; det fättades, att majoriteten på en division i Svea Hofrätt gillat kåmners råttens af ablagaremakten inledda usurpation och godkänt det grundlagsstridiga försarandet; — och ännu äterstår att se, huruvida bögsta domaremakten, den domstol, som dömer i Konungens namn, skall gifva ät oråttsärdigheten slutlig sauction, hvilhet vi dock hoppas ej mälte ske. Om Söndagsbladets ulgifvare handlas Här ingalunda. Må Söndagsbladet hafva ejort sig, med rätta eller icke, sörtjent utaf den ovilja, bvaraf det Sten Hofvingska uppträdet förlidne sommar var ett utbrott, och som äfven nu uti domstolarnes forfarande tycktes hafva gilvit sig luft; — sådant är en sak, som icke horer hit. Med afseende derpå upprepa vi endast hvad vi låste i Näjaden med sista postdagen, alt vore han ock F-n sjelf, så måste han dock få njuta lag och laglig rättegång till godo, och väld icke gå för räm. Nej, det hvarom vi bär yttra oss, är något helt annat än Söndagsbladet, något oändligen högre, nemligen juryinråttningens helgd och besländet af den medborgerliga domaremakten i tryckfrihetsmål, hvarmed hela svenska folkets fria yttrande rätt nu och i framtiden star eller saller. Må Söndagsbladets synder vara huru stora som helst, icke få de blifva etw svepskäl, och förtrytelsen öfver dem ett kryphål, for att helt behändigt allmänheten ovetande bortkapa juryns domsrätt och berösfva hvarje svensk loriattare, som hädanefter uppträder att granska styrelsens och embetsmaktens åtgärder, sina medborgares dom. Och på något ringare synes verkligen, om efter utseendet skulle dömas, hår icke vara anlagdt. Aetors, i det föregående påpekade, förfarande uti det ifrågavarande. målet väcker nemligen den allrastörsta uppmärksamhet, att icke säga rent af oro. llans tilltag aut söka undanhålla juryn de lagens rum, ban ämnade i ansvarsväg åberopå och öfver tillämpningen af dessa göra kämners-rätten till ensam domare, låter visserligen äfven förklara sig såsom: ett bevis blott på hans enfald: och bristande lagkunskap, ehuru det får medgilvas, att både ensalden och okunnigheten måste vara särdeles slora, i sall denna sorklaringsgrund antages. Men det har ej förut varit vanligt, att de publika åklagarne i trycklriheisåtal, särdeles när Stockholms stadsfiskaler varit till actorer förordnade. just blifvit slännie nå