Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1847, sida 1

Ännu ett ord i det tjobergska Tryekfrihetsmilet. Så väl vi sjellve, som var Stockholmskorrespondent hafva sorut i denna tidning yttrat våra åsigter, rörande det sätt, hvarpå juryn och domstolarne gått till väga i det beryktade Sjobergska tryckfrihetsmålet. I dessa åsigter hafva de fleste lrisiunade och på tidens tecken noga aktande landsortstidningar inslämt, nu sednast Östgötba Correspondenten och Najaden. Mårkvärdigt nog hafva Siockholmstidningarne, utom berättandet af sjollva det faktum, att Sjoberg af juryn förklarats skyllig och på grund deraf i tvenne instanser blifvit doma till ett bärdt och vanärande straff, föga eller intet derom baft att förkunna, tills ändteligen Åstonbladet, för några dagar sedan, till följe af en, detta trycksrihe smal — beträffande, uppsats i i aSvenska Miner va, a 103 till orda; men (hy värr på ett sätt, som mera liknar en advokatyr för juryns, åklagaremaktens och domstolarnes beteende, än en på grundlagsenliga principer fotad granskning al detsamma. Svenska Minerva uppsats var dock denna gången förtjent af något helt annat, än en fornäm knyck på nacken, nägra krumbugter utom ämnet, ett par antydningar att liknande olyckligheter blilvit begångna några gånger förut och då fått oanmärkle passera, m. m. Sjöberg må nu vara den störste skurk, som någonsin trampat svensk jord, så bör han dock få tillgodonjuta sina i lag och grundlag förvarade rättigheter, och om åhlagare eller domaremakterna vilja göra något ingrepp i dem, blir det publicitetens pligt att visa dem tillbaka inom de grånsor, de fördrislat sig att ölverskrida. Det kan då icke blifva fråga om hvilken person, utan hvilken sak lagstridigheten gäller. be enskilta oforrätterna mäste sorgätas, de enskilta lidelserna sörstumma; blolt lagens soreskrister ihogkommas, blott rättvisan tala. Så är åtminstone vår åsigt af saken, och det är derföre, som vi här nedan anse oss böra reproducera ofvanbemälte i Svenska Minerva för den 5:te dennes besiutliga artikel, för så vida nemligen den beträffar det Sjöbergska tryckfrihetsmålet och vederbörandes sätt att gå till väga i detsamma. Utdraget lyder, som följer: c(Ett attentat emot grundlagen och jurydomstolens helgd, är, ajust nua i fråga all begås; och skulle bufvudstadens kämnersrätts och Svea hofrätis förfarande uti åtalet emot Söndagsbladet blifva godkändt af högsta domstolen och för framtiden vinna kraft såsom prejudikat, så är attentatet sullbordadt. Juryn är då, just i de angelägenheter, som äro för folket af största interesse, just uti den allravigtigaste klassen af möjliga tryckfribetaåtal, förvandlad och nedsatt till en tom skuggbild; och nationen kan redermera se sig om hvart tryckfribeten tagit vägen, och pressens organer, hvad det blisvit utaf. deras yttranderätt? — de äro borta. Aktor inledde detta attentat, då han, antingen i höiden af aknunig enfald. eller ock mod liafane