dubbel blunder, och den af det grölsta slaget ändå. Det heter nämligen, att afru Campbell var i sådant bekymmer och sådan oro, alt hon befann sig i sitt rum, omgifven af Mary. Hur kan man först och främst med omgifva olversätta to attend, ett ord, på hvars be ydelse knappast någon nybörjare i engelska sprakets studium så plumpt bordt kunnat misstaga sig, och kan väl något besängdare oeh olörnustigare sägas än alt fru C. avar omgifven al Maryv? — Pag. 268 låter ötver. sättaren herr Campbell såga soljande nonsens: Och i dessa förhoppningar vill jag vända mig med anhällan om tillökning i jord, ty, om jag etc. Originalet har: And with such expectation I will apply for the additional grant for ete — To put the mill to work betyder sätt. qvarnen i gäng, och icke, såsom ölversär laren, pag. 269, behagat öfversätta, alåta qvar nen måla.o — Då det, pag. 291 heter: av, shola afhugga bogarne till skinkoro, så visar ölversåttaren sig icke kånna, att det är bakdelen man tager till skinkor och icke sramdelen eller bogarne, en sak, som han kunnat erhålla upplysning om af hvarje kökspiga. — Ingen, som är något hemma i svenska språket, säger eller obrifver: adet är ej härpå saken hvilar (Se pag. 295!) men vål: det är ej härpå saken beror. — Main kan icke sägas au ppgöra mått och steg (se pag. 2979, man uppgor planer, men vidtager mått och steg. — Paktade pås är ett icke allen ast pag. 502, utan åsven på slersaldiga andra ställen förekommande favorituttryck af öfversättaren, hvilket han begagnar då han borde låta det heta: gi sva akt på passa på o. s. v. — Det sidan 518 förekommande ordet danstideno, i stället för skör den, är säkerligen ölversättaren den förste som begagnat, och näppeligen tro vi, att det skall lyckas honom att förskaffa detsamma burskap i svenska språket. — Pag. 3524 läser man: alerr Henrik gör bäst i att ej vara med, afvensom Herr Jolm, emedan han ej ur hemma, innan vi bege oss åstad. J är ledsen häröfver, ty jag skulle önshat alt han varit med mig. Hänger detta tillhopå, eller finnes det sundt sornust deri? kunne vi med skäl !råga. Här har öfvers., liksom olia tillsorene, uttryckt raka motsatsen af bvad han borde halva uttryckt enligt originalet, i hvilket det beter: Mr Henry must stay, and so must Mr Jolm, because he will not be home before we are away. I ani ete. — Vill man läsa en lyckad imitation af det skrissätt, genom hvilket apothekaren slans Nicolaus Riis blifvit rikskunnig, så har man en sädan, pag. 345, der det he er: ahans treåriga vislande hos Indianerne uti skogarne hade, alldenslund han ej sett en hvit menniskas anlete, (ett exempel, som visat sig alltid vara fallet, då menniskan är ung), utplånat för ögonblicket heltoch hållet minnet utaf hans förra lif. Den beundran, som den lyekade imitationen framkallat, lemnar dock snart rum för häpnaden och förvåningen, då man, vid en jemsorelse med originalet, sfinner till hvilken oerhord grad den olorliknelige ötversättaren kunnat förvrida och vanställa meniugen i detsamma. Originalets ord äro nämligen: his sojourn of nearly two years in the woods with the Indians, without seeing the sace of a white man, had (as has been invariably proved to be the fact in every instance where the parlies were very young) wholly oblilerated, sor the time, his recollections of his former life. — Gossen Percival Campbell, just densamme som i 3 år vistats ibland Indianerne, utan att under tiden hafva sell en hvit menniskas anlete, kände icke igen sin bror och befriare Alfred och syntes icke förstå nans frågor. Men sedan en indiansk quinna, på Alfreds tillsägelse, på sitt tungomål talat en läng stund till (icke emedo) gossen om hans bem och hans moder, så frågade honom Alfred ånyo: 4 Percival, känner du ej igen mig? n Jo, svarade Percival på engelska, jag gör let: dit är min bror Allred. — Nu kommer