Article Image
nhanget säger en hvar icke allt för ensaldig eller såkunnig menniska, alt dessa ord mäste betyda något helt annat, än det, hvarmed öfversältaren funnit för godt att ålergifva desamma. — Öfversättaren inser troligen icke sjelf, huru hjertans rolig ban är, då han, pag. 346, låter det heta, att de Åogo det försigtighetsmåltet atl ligga em kafle i munnen på de två Indianerna. — Samma sida beter det: Kapten Sinclair gjorde likfullt, hvad man bad honom om, ehuru han var mycket het. Ordet likfullt, hvilket här förorsakar en besängd omeniag, är helt och bållet gripet ur luflen. — Pag. 349 heter det: Malachis studsare träffade bröstet på den vrede Ormen. Otiginalets met bade vida bättre återgilvits ordagrannt med mötte, än med det olämpliga och förvillande träffade. — Man säger mycket rigtigt en effektiv styrka, men effektiva män (se pag. 3553!) hafve vi aldrig förr hört omtalas. — Vattnet på insjön stod så jemnt, all elc., såsom det pag. 315 står all läsa, är icke att förglömma bland urvalet af de i detta i sill slag märkvärdiga opus förekommande klassiska talesätt. — Att, såsom pag. 357 skett, öfversätta mother, yon may compose yourself a lille med mamma må hrila sig litet, då mening och sammanhang fordra, alt dessa ord bort återgifvas med : mamma får lugna sig något, är ett prof på ölversättningens trohet, hvilket man icke bör låta oanmärkt passera. — Vi slute nu kedjan af desse osterrämtlighetspros med följande, som i besängd originalitet icke torde stå något af de andre ester: Jag tror (det är Mary Percival, som talar), att det dröjde långe, innan jag återfick min sans, ty jag fann, alt, när jag gjorde det, så voro Indianerna sysselsalla med att slala en bår af grenar. Så snart som de hade slutat, satte de mig på densamma, och jag bars af lvå utaf dem i det jag svängde på en stång, hvilken de lagt på sina axlar Vi basve, innan vi fullkomligt afsluta denna artikel, ännu nägra allmänna anmärkningar att göra. IIvad först och främst öfversällningens trohet beträffar, så är vår osorgripliga tanka den, att öfversältaren ingenstådes trognare återgilvit originalet, än då ban ordagrannt olversatt dess anglicismer, till ex. då det pag. 449 heAer: aFar ni ej tillbaka med båtarne, som föra höet i morgon bitlila, gör ni det ej? eler också då det, pag. 455, beter: Den öfning, J haden under det vackra vädret, har ej varit förgåsves, har den det?. På slika exempel är ingen brist, men de anförda torde vara nog. be grammatikalbockar, af hvilka ölversättningen så att säga hvimlar, halva till den vida större delen i den föregående granskningen, a oss med fit blifvit lorbigangna, just al det skäl, att, då samma fel ofta förekomma, deras upptagande endast skulle förauledt onödiga och tröttande omsägningar, hvadan vi ansågo för ändamälsenligare, att bär på slutet i korthet vidröra desamma. Så till ex. bänder det ofta, att öfversättaren förblandar van och vand. Öfverallt heter det kostallen, frostet i stället för kostallet, frosten; den miudre brukliga formen hveten blir älven ständigt föredragen, framför den brukligare h vetet. Svinstia he: ter öfverallt origtigt i pluralis svinstiar i stållet för svinstior. Träblockar är en i öfversättningen förekommande origtig pluralis af träblock. Nägot som egentligen icke är något fel, men dock låter besynnerligt och trögt, är att öfversättaren nästan osverallt, både der det passar: och icke passar, i stället för när eller då, använder orden: så snart som. — En högst löjlig förkärlek visas af ölversättaren för den antiqvariska formen hafvit, som i det närmsta öfverallt begagnas i stället för haft. En annan egenhet hos olversättaren Är det äfven att framför det i bögsvenskan brukliga ordet fotknöl föredraga provincialismen ankel. — En af de minsta fordringar man kan hafva på en rector schole är väl, att kunna felfritt slasva; men i ölversättningen förekommer imellertid en icke så ringa mängd rättstafningsfel. Om ock en del kan anses för tryckfel, så är det visserligen icke fallet med sådana som eketock, snmaultronsplanta, roga, snöa, admiralitetshus, såsom ösversättaren, med en hos honom annars ovanlig konsedvens Älvarntls

6 oktober 1847, sida 2

Thumbnail