Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1847, sida 2

lYv ade sStåChHärs Ulttas UdlVva 10nL 111114 18911 herre. (Ups.) GÖTHEBORG. lII. K. H. Kronprinsen, som anlände i dag kl. 12 till 8 s. m. ombord på Norska ångsartyget Christiania, emottogs vid landstigningen, under salut, al chelerne för stadens auktorileter och korpser. Uppvaktning in corpore samt bedersvakt hade II. K. HB. undanbedt sig. Logis togs hos grosshandlaren Ur A. Lewgren J:r. H. K. II. Kronprinsen hade antagit inbjudning till en bland stadens innevånare subskriberad adejeuner å trois heurse i srimuraresomhällets lokal, hvilken tillställning utmärkte sig lika mycket för swak och elegans i arrangementerna, som för lyx i anrättningarne. II. K. H., som reser med 9 hästar och begagnar gästgilvareskjuts, afreste kl. 12 5 e. m., for att på resan till Bäckaskog taga natiläger i Warberg. —— En Herr Trouillet, direktör för en sransysk theatertrupp, bestående al 24 personer, deribland 9 fruntimmer, skulle, omkring den 17:de dennes, med nåmnde sällskap gå ombord på sbeppet Zenobia i llavre, för att derilran afga bit. Desse skådespelare lära ämna sig kanalvägen till Stockholm, for att der gisva åfskilliga repiesentationer. För något uvar här i Gotheborg torde det iche vara obekant, alt i fjol somras härstädes nppeholl sig en engelsk oslicer, vid namn Munro, som flyktat från England, emedan ban i duell skjutit sin svager och förman, öfverstelöjtnant Faucelt. Man ser nu af de med dagens post hitkomne utländska tidningar, att Herr Munro frivilligt inställt sig i London för att stända till svars för sin gerning. Malet har bebandlats vid centralkriminalratten derstädes, som den 19:de dennes dömde Munro till doden. Man tror imellertid, att han blir benådad, emedan icke allenast juryn med mycken värma lagt sig ut for honom, utan äfven Råttens ordsorande gifvit honom löfte om sin bemedling. kouungarne äro och förblifva sig alltid lika, blott det gär ut på att förboja glansen af deras prarogativer och gilva dem medel i händerna att göra sig vissa, mera inslytelseegande individer sorbundne. Sjellve Konung Oscar I gör i detta fall icke något undantag från den allmänna tegeln, såsom vi af de med dagens post ankomna norrska tidningarne ersare. Högstdensamme har nemligen under den 21:ste i denna månad nad i näder? behagat bugna det norrska brödrafolket med — en riddareorden och forklarat sig vara dess Herre och stormästare. Till erinran om den konung, som på sin tid befriade Norrmännen från srämmande välde och kan anses säsom rikets andra stistare samt som förste ordnaren af dess kristliga lagstiftning, har bem. institution erhållit benämningen S:t Olofs orden. Om man går till botten af saken, hvilken grym, bitter, sönderslitande ironi ligger det ej då i denna kungliga förklaring I ... S:t Olof, som befriade det norrska folket från främmande välde ; som för det predikade kristlig ödmjukhet och undergifveuhet, samt deraf följande slärdsrihet, han utkoras nu till skydds