INSÄANDT. I anledning af den nya Hong Förordningen om Fattigvården i Riket. Om det förut anförda uttrycker mindre belåtenhet med den nya förordningen, så är jos. ej oberedd på emottagande af den anmärkning, att det är lätt att klandra, men klandratens skyldighet att uppgisva bättre, som icke heller torde vara så aldeles lält. Detta sista medgisves gerna, men Ins. vågar dock framställa följande sina enskilda tankar om andra allernativers företräde framför flere af stadganderne i denna förordning, till exempel vid l:sta 2:n. eIlvarje Socken å tandet skall alemna nödtorstig vard, Åc. Åc.; dock må flera asocknar på landet, hvilka tillhöra samma paslorat, förena sig om gemensam fattigvärd. a los. tror, att denna inskränkning till hvarje socken eller högst hvarje pastorat utomordentligt försvårar, i stället for lättar fattigvården; aldrahelst med den i 15:ae 2:n medgilna obehindrade slyttningsrält från en till anvan socken. Skulle ej större distrikter, till exempel 2 a 3 församlingar, om ock icke helt kontrakt eller härad, halva bordt väljas, åtminstone försök göras med orternas innevånares hörande aflandshöfdinge eller biskop öfver sådane föreningar, hvilka, der de kunnat beredas, synas hafva ofelbart skolat verka till enhet i åtgärder, lillgäng på flere personer af anseende, rådighet och vålvilja att uppoffra tid, m. m. för ett allmännare föremål, med större utsigt för att kunna åstadkomma något verkligt godt? Sådan större förening skulle ock, wi ins:s tanka, verka aldeles motsatsen af hvad desse små sockneförsörjningsanstalter måste åstadkomma; ty de förstnämnde skulle befordra enigbet och samverkan, i stället för alt desse splittrade små distrikter verka nära nog fiendskap till hvarandra; de förre skulle föranleda och bereda förslag till allmänna arbeten och större företag, som ej kunna vara få enskildes böfva, då desse äro inskränkte inom en eller ett par socknar. Älven den omständighet, att icke ens hela pastoratet är ålagdt hafva gemensam fattigvårdsstyrelse, utan hvar socken, med endast rättighet för socknar i en församling att få öfverenskomma om samsåld sådan, skall vålla mycken disbarmoni inom samma pastorat, och sälta pastor, om ban, utöfver åliggandet i förordningen, vill taga sig af saken, i ganska obehaglig mellanhand för 2:ne eller flere socknars i dess sorsamling inbördes strider. Ins. kan uppgifva exempel af socknar inom en församling, af bvilka den ena är aldeles öfverhopad af fattige, i följd af den ulstråckta upplätelse af intägter på kronoallmänning, som uti Ins:s ort egt rum allt sedan några och 50 år tillbaka; och den andra ej eger en enda fattig person, som underhålles af socknen, ej beller bar någon fattigkassa, ej heller fattigföreståndare. IIuru skall väl der kunna väntas öfverenskommelse om samfäld fattigvård för bela församlingen eller pastoratet? 2:dre 2:n 5:dje mom. tillåter visserligen serskilde sattigvärdssamhällen förena sig om bildande af en gemensam arbetsinrättning m. m., men ej utan att sådana öfverenskommelser skola, genom Konungens befallningsbafvande, underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Den ovissbet och omgång sådant medför vid allt det oundvikliga besvär för en sådan större, icke i lag anbefalld, sorenings åstadkommande, skall visserligen bindra de aldrafleste sådane föreningar, hvaremot förslag derom vid ett föregående allmännare hörande af menigheten inom kontrakt, härad eller tingslag, framstäldt bredvid alternativet af eljest blifvande fördelning af lattigförsörjningen inom hvarje enskild socken, säkerligen flerstädes skulle hafva förskalsat sig gehör. 5:dje 2:n 4:ste mom. ovilkorliga åliggandet 3) Fartfcöittnina från t: Al