Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1847, sida 1

langt overgaae det, som Flerheden nu soresliller sig. Os paaligger den boie og skjönne Pligt at medvirke hertil, og at gjöre Naturvidenskas VY ben saa srugtbringende for vort Nörden, som det paa nogen Maade staaer i vor Magt. Dette indebolder en stor Opfordring til att gjöre Videnskaben, saavidt muligt, tilgengelig for Folket, og al utbrede dens Sandbeder i stedse Videre ög videre Kredse. For dette Maal bör vi ingen Möie skye, og ikke indskrenke os til det, som kan udrettes ved Skrifter og Forelesninger, men hver i sin Kreds virke for, at Naturvidenskaben mers og mere indföres i Opdragelsen, hvorved den först kreftigt fester sig i de unge Själe og siden udbreder rige Frugter over hele Samsundet. Bestreebelserne for dette Giemed ville fordre en selvopoflrende Taalmodighed, og mangen Ansträngelse af Opsindelsesaanden vil udkreves for att bringe Undervisningen i Natur: videnskaben til samme Fuldkommenhed, som den man har naaet i de gamle Skolevidenskaber. En Skaal da för Naturvidenskabens fortsattö Blomstren og Udbredelse ber i Norden! Vors bedste Kreelter vare den helligede!4 Efter att en sång af H. P. Holst, så iy: dande: Lislig er Vinen, dog lifligst i Sajen Perler dens Drue, naar yndigt Pocalen Krandses af Roser til bredfyldte Rand! Herlig er Sangen, dog da faaer den Vinger, Da först almestig frå Leben den klinger; Naar den det Skjönneste vie sig kan! J, som har forsket i Havet og Jorden — Hvad er adet Skjönnested dai vort Norden? Hvad bar vort lljemlands mest tryllende busi?2 Er det Fossilier, er det Chrystaller ? Er det Asterier eller Coraller? Er det vor Flora, vort Clima, vor Luft? Nei! Vist et Billed, et andet, Jer fengsler. Fylder Jert Bryst med begeistrende Lengsler Staaer for Jert Sind med besrugtende Magtl Riekker da Kronen det Skjönneste, Venner! Rekker den dem, i hvis kjerlige Hender Naadigt en Guddom Jer Skjebne bar lagt J, som Naturens Mysterier dyrke, Kjender J Ydmyghed, kjender J Styrke, Kjender J Troskab, lig Qvindens i Nord? lLad da kun Andre med Andet sig smykko, Hun er vor Stolthed, vor Rigdom, vor Lykke, llimmelens Skenk til vor fattige Jord! blifvit afsjungen; föreslog etatsrådet O. Ban en versilicerad skål för eNOTdens qvinnor5 Härpå följde nedanstående, af Herman Satherberg författade, afskedsqväde: Reen tiden åter är förfluten För forskningens allsbärjarting, Snart är den slutna kretsen bruten Och åter skingrad vidt omkring; Men öfver land och skummig bölja, Som solen följer vandrarns fjät; Oss skola sköna minnen följa Och tolka Danas gästfrihet. De mörka dagar äro gångns, Då balets makt oss skiljde åt, Och vi bvarandra togo fångna På krigets blodbestänkta strå? Nu ock hvarann vi stundom fånga; Men fångarna blott klaga då; j Ått dogarne ej bli nog många, Och att de alltför hasligt gå. Farväl! Ej splitet mer skall mäkta Försföra närHbnRe avlas fal 1.