Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1847, sida 2

HY ÖU1141I1 Uti 101tuutuUC, UIIS ÖCU mnuvarande landssekreteraren, lagmannen Eagelblom, så reglerad, att vi, som blifvit innebasvare at de 5:ne mest belastade rotlarne, skulle hvar sin dag i veckan vara frie från Rådhusrättens session, och sålunda vinna en rymligare arbetstid, hvilken förut af hvarderas ständiga närvaro å de samtlige ledamöterne tillhörande emhetsstållen: i nyssberörde Råti: i Magistraten: i Tullmålsasdelningen: i Poliskammaren och i Dråtselkommissionen, alltför mycket och utan nödvändighet inskränktes; och på lika sätt har tjenstgöringen sedermera emellan mig och 2:ne ynzre ledamöter i 43 ärs tid, till bärnad sor göromålens sortgång och utan ringaste olägenhet varit fördelad, så att jag haft Onsdagarne lediga från närvaro i Rådhusrätten. Det förhållande, som ligger till grund för den emot mig vidtagna åtgård, är af följande beskafsenhet. Såsom reserent uti ett instämdt, numera afejordt och på Kongl. IIlosråttens prösning beroende mål, emellan engelske undersåten H. R. Monkhouse och hans hustru Mary Carter, kårander, samt grosshandlaren A. Kjellberg och hans hustru Georgina H. Hebden, jemte grosshandlarne S. Renstrom och Å. P. Hultin, såsom sörmyndare för omyndiga lleuriette M. llebden, svarander, anmälde jag den 20:de sistlidne December behosvet af parternes vidare hörande, hvilket ock af Rådhusrätten beslöts, och den 24:de i samma månad egde rum. Ehuru såväl jag, som svaranderne, flere gånger icke allenast hos protokollsloranden, stadsnotarien Lamberg, utan ock, da detta belanns sruktlöst, hos justilieborgmästaren påminde om expedition al protokollet för sörstsagde dag, sramlemnades detsamma af Lamberg till justering först efter 56 dagars förlopp, eller den 14:de nästvikne Februari, men besväradt af sädane irringar och misstag, att det icke kunde begagnas, hvarföre jag, till undvikande af vidare drojsmål med detta, lör parterne hogst vigtiga, mål åtog mig uppsåttandet at detta protokoll. Endast for justering deraf, inställde jag mig i Ridhusrätten påföljde Onsdagen den 18 de Februari; och da, efter protokollets uppläsning, borgmästaren kkmun ansäg någre, af mig begagnade uttryck böra förändras, måste jag intaga min plats vid dombordet, enär ingen annan i sessionsrummet var för mig att tillgå, hvarefter den äskade föråndringen skedde och protokollet, vid sornyadt uppläsande, godkändes. Genast häruppå uppsligen srån bordet och på vägen att lemna rummet, fann jag mig, af rådmannen Baggers anmärkning, att fyra mål voro under min närvaro soredragne, uti hvilkas afgörande jag, enligt anteckningen a akterne, komme att delitaga, loranlaten erinra, att jag, som, enligt den antagna ordningen, vote fri från deltagande i dagens göromål, endast tillstådeskommit för den osvanomsormälda justeringen; men sedan jag hårom tillsagt tjenstgörande stadsnotarien Lamberg, yttrade borgmästaren, i något imperatorisk ton, att som jag varit Ullstädes och deltagit i de förut handlagde årenden, så borde jag ock deltaga i afgörandet al de föredragne målen; hvaremot jag upprepade mitt svar till rädmannen Bagger, med tillägg, att jag, oafbrutet sysselsatt med justeringsarbetet, hvarken lemnat eller kunnat lemna någon uppmärksamhet ät de hos Rädhusrätten under tiden handhafde ärenden, hvaruti jag icke eller på ringaste sätt mig inblandat, och följaktligen icke timligen kunde vidkännas någon delaktighet uti eller ansvarighet för de af Rådhusrätten då vidtagne åtgärder; och efter slutlig anmärkning, hurusom det ifrågasatte försöket, att sorpligta mig till det rent af omöjliga, syntes mig innefatta ett högst eget bevis på erkänsla lör mitt bemödande, att i möjligaste måtto godtgöra en inom Domstolen, utan mitt sorvallande, sorelupen oordning, bortgick jag ulur sessionsrummet. Vid behörigt skärskådande af hvad nu, fullkomligen sanningsenligt, anfördt blifvit, lärer det befinnas, att mine vedersakare för påståendet om milt biträde vid de ifrågavarande målens afgörande , sakna all annan grund, än den, att jag varit i sessionsrummet iillstädes och ianebaft min plats vid dombordet; men då denna grund måste undansalla vid betraktande deraf,