grann och med vigten al sine pligter bekant Domare kan ingå; torde Kongl. Ilolrätten rättvist inse, att jag, då jag vägrat mitt deltagande uti de ifrågavarande malens afgörande, icke handlat annorlunda, ån jag bordt och varit lagligen berättigad att handla, och att den i protokollet för den 18:de Februari befintliga ameckning, om min närvaro såsom ledamot i Rädhusrätten, är destomera origtig, som Rådhusråtten uvarken om min rätt till frånvaro den dagen, eller om den särskilta sysselsättning i domstolens angelägenheter, som böll mig aflägsnad från befattningen med andra ärender, kunnat vara i okunnighet. Jemte det, att jag, på sådane grunder, anlhåller om srikännelse srån det anspråk, Rådhusrättens anmälan och Herr advokatliskalens inemorial emot mig åsyftar, utbeder jag mig att Kongl. Hofrätten måtte vara försäkrad, att jag djupt känner hela obehaget deraf, att, på sätt som nu skett, falla Kongl. Hofråtten besvärlig och derigenom tillika röja brist på egen sormåga, att atvärja den afvikelse från laglig ordning, hvarföre jag, som uppenbart synes, blifvit ett föremäl; hvarsore ock, till undvikande af detta obehag, jag tillsagt Rådhusråtten, att jag ville taga känvedom al handlingarne uti de ilragasatte mälen och del i deras afgörande, derest jag genom anteckning i protokollet frikallades från all ansvarizhet for behandlingen al deöfrige den 18:de Febiuari sorehalde ärenden; hvilket erbjudande Rådhusråtten likväl vägrat antaga. Ådvokalsiskalsembetets memorial varder härjemte återskäldt. Götheborg den 27:de November 1846. C. F. Holmgren. Forestående alskrills enlighet med den mig sorevista originallorklaring, intygar ex ossicio: Clacs Prytz, Magistratssckreterare. II. Till Kongl. Maj:ts och Rikets Götha IIosräti. Enligt höglosl. Kongl. Hofrättens resolution den 12:te nåstlidue April, bör Rådhusråtten utläta sig, i anledniug al rådmannen llolmgrens sorklaring uti det emot honom anställda åtal för vågran att deltaga i prolningea al hos Rådhusråtten den 18:de Februari sistlidet är, i hans närvaro soredragne mål. Härvid sar Rädhusrätten vitsorda rådmannen Holmgrens uppgift, att inom Radhusrätten, en längre tid, varit emellan wenne al justitieklassens ledamöter, med ordlörandens minne, ofverenskommet, att en al de sorre turvis hvarje ordinarie sessionsdag linge, för att destomera kunna egna sig ät arbete hemma, undgå närvaro i domstolen, likasom att sädan ledighet for rådmannen Ilolugren varit att påräkna den ifrågavarande dagen. Detta slags åsämjande, som af herr rådmannen mindre egeatligt benämnes reglering af tjenstgoting, bar nalurligtvis ej kunnat lörringa nagon ledamots skyldigbet, att, vid behol tor ärendernas jemna bandläggning och efter påfordran, äfven ä de dagar, då ban påräknade ledighet, inställa sig — till tjens gorinz, samt att alllid deltaga i de embetsårenden, hvilka i hans närvaro föreföllv; ty embetsman med samfald tjenstebefattning kunna ju ej genom inbördes aftal i någon mon reglera bort hvad, enligt lag, dem äligger för utosning af embetet. Genom sin opäkallade närvaro i domstolen, visade dessutom räådmannen llolmgren, att sjellva grunden för nyssnämnda aftal, eller behosvet af ledighet sor arbete heimma, icke, vid ifrågavarande tillfälle, löresanns. Att anledningen, hvarlöre han insunnit sig, må halva varit den af honom omsormålta protokollsjustering, lemnas derhån. Denna justering och något herr rädmannens bestyr med redaktion af protokollet företoll emedlertid vid tillfället. Men emedan herr rädmannen från början af sessionen innehade sin plats i domstolen och derjemte, på sätt Rådhusrättens ordförande och ofrige dervid närvarande ledamöter, oaktadt herr rådmannens bestridande, hoga och bestämdt sig erinra, deltog lika wmycket, som någon af de sednare, i de andre mindre vigtiga ärenden, som under herr rådmannens närvaro sorelollo, samt serskildt uti ett af dem begärde och erböll närmare upp