Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1847, sida 2

ERIK CEK SILAUE C-EÄLIGELIEe. Un mågtig ande har slytt ur sin jordiska hydda. Erik Gustaf Geijer har ouskapat, ja nyskapat det bistoriska studium i Sverige. llaldatecknare halva kanske tuunits, som vetat mera facia och data; men sa — och bestämdt inom Sverige ingen — halva sell så djupt och så vidsträckt; tor bouom blelvo häfderna sorst lefrande. Han sag i Jem icke blott krig och faltslag, sreder och traktater, lurstar oci deras tjenare; han sag menskliyhetens utveckling, och sag benne i ljusa och kolossala former, såg henne från en religios syapunkt. llan sag egoismens och tahetens brott mot slägtet, han straffade dem, slog hardi, men ban misströstadle aldrig. Vi hasva hort honom hallas optimist; och han var det, så vida dermed menas tro på menniskovärde och dess seger, på kristendomens slutliga antagande. Man nödgades nem igen erkånna, om man vill se sanningen, att af kristendomen, bar sosa spår hittills funnits, minst under de tidehyarf, som man nu fatt det insallet att företrädesvis kalla kristet religiösa. Sanningen trängde sig oemotståndligt på Geijer; ban kunde icke värja sig för henne, i hvilken politisk tro han än var stadd. Sina förnåmsta och flesta historiska arbeten bar han sorlattat, medan han ännu var instängd i hvad han sjell kallade stugan; och likvål äro dessa arbeten den skarpaste vederläggning af stugans dogmer, Han må te slutligen iuse det sjelf och offentligen erkänna det. Ilan var stor nog, för att tåla vid en sådan rekantation. lion var hos bonom ingen ting af hvad dylika så ofta företett bos andra; hon var resultatet af eu inre tvång. Ilon sorläts dock aldrig af de samla troslorvandterna, som deruti handlade helt olika med Geijers fordna vedersakare i politiken. besse kämpade mot honom, men alltid aktningslallt, läto den obestridiga storheten söt