Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1847, sida 2

— — —— välsignelse, som också tacksamt lärer erkännas genom mycken beredoch ijenstvillighet från allmogens sida. Bland fördelar, som tillhöra dessa verk förtjenar äfven att nämnas att rik tillgång på kol till billigt pris, ock kalk af den yppersta beskalsenhet, nödig vid smältningarne, hemtas i ymnighet vid ett bolaget i nårheten tillnorigt kalkbrott. När man känner de många vidrigheter, som hittills i vårt land mött grufveförsok på ådla metaller, måhända dock stundom föranledda af bristande ibärdighet och kapitalstytka, så kan man icke annat än prisa ihärdigheten hos det bolag, som nu eger dessa verk och önska dem genom uthällande malmtillgång en sortjent uppmuntran för sina vidsträckta arbeten och stora omkostnader, byilka redan uppgå will betydliga summor. I sammanhang med osvanstående intaga vi Ir kapten L. Svanbergs ansorande vid vetenskapsakademiens sammankomst den 10:de Mars, beträffande dessa grulve-arbeten: Hr I.. Svanberg berättade åtskilligt om de nya dillvermalmsanledningarne i Wermland. Utom den i åldre tider bearbetade grulvan vid Culdsmedsbyttan i trakten af Linde, hvilken för få år sedan upptogs till ny bearbetning, torde knappt någon al de inmutade silsvermalmsansedningarne väckt den allmänna oppmätksamhet, som de, hvilka företagits till bearbetning uti Wärmskogs socken i Wermland. Ea blyglansgåug i quariz sorckommer der vid Wegerbohl al nägra hundrode alnars längd, hvaruti man nedsprängt sig på flera ställen till ett djup af 10—20 alnar samt derutölver, hvarvid man öfverallt trälfat den silfverförande blyglansen till ofta så betydliga massor, att block al 4 sk: vigt och mera ej sällan anträlfats, förutom andra likartade gångar vid Karlsbobl och Näs, hvilka blisvit ännu blott obetydligt bearbetade, men som, efter utseende, synas vara fortsättningar al samma gang som den vid Wegerbohl, på bada sidor, österut och vesterut, oaktadt de ligga på ganska betydligt afstand derifrån. Forutom på dessa ställen, har man uti samma socken upptäckt äfven andra gångar, hvilka äro koppartorande, al såväl kopparkis som kopparlelver, och ännu en ny malm, hvilken förekommer vid södra Gärdsjön, Denna vackra, en for Sverige ny, malin, kallar Ur Svanberg aphthonil. Den är på en gang bade rik på sillver och koppar, samt lörekommer i ganska betydliga qvantiteter, så att man, enligt de underrättelser, som kommit tillhanda ifrån Ur A. Oldenburg, derpå arbetat ölver 2:ne manader med en arbetsstyrka al omksing 25 man, förutom hvad som at denna malm blilvit lorut uppbrutet med en mindre arbetspersonal. Denna malm, som iren stuff häller 99 lod sillver per centner malm, är saledes rikare på silfver, än nagat hittills lunnet mineral bär i landet. (W. 1. — — L—