Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1847, sida 2

blifva obestridd; men buru de sednare tidernas vedersakare, de sordna vännerne, betedde sig, derpå skola vi oförtöfvadt framdraga några prof, talande och skamliga. Vi äga full visshet, att de sorgistade hans sista stunder, ja såkert påskyndade den af såderneslandet beklagade katastrofen. Geijer kunde dock stiga glad ned i sin graf, då han betänkte allt det goda, han velat och verkat; det var sannerligen icke litet. Få hafva rätt att säga, det de uträttat så mycket ädelt och skönt; och om Sverige begråter sin store son, så är det dock stolt öfver att halva ägt honom. I det svenska pantheon kommer hans namn stå högt upp; få stå högre. llan var högt begälvad och gjorde sina gålvor till. godo. Han var icke blott håfdatecknare, ban var mångsidig, om någon dodlig varit det. Då esterverlden begrundar hans djupa historiska blickar, skall hon äfven med förtjusning sjunga hans Viking; svenskt språk kan icke uppvisa något vackrare än dikten, och hälligare toner bar svensk musik icke shapat. Vid grafven må vål smäsinnet och den sega argheten tystna och hela Sverige förena sig att värdigt fira minnet af den store hädangåängne! (IV. B.)