Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1847, sida 1

(och i detta afseende föreslå vi att heldst följa det af bondeståndet, såsom dess gemensamma tanka omfattade förslaget vid 1845 ärs riksdag, hvilket finnes att tillgå öfveralli i bokhandeln, och hvari ett förslag till fördelningslängd öfver valdistrikten till Riksförsamlingen blilvit insaget, som otvilvelakligt är det lämpligaste af allaj; — om vidare i desse sälunda indelade representations-kretsar alla, som ifrade för relormen , beslutade sig att efter samma grunder, som i nämnde forslag för öfrigt asinnas antydde, utse de personer, på hvilkas redbarhet och klokhet de förlitade sig, att deltaga i ledningen af kretsens arbeten — hvaigenom man skulle få en temligen säker förebild af elelktorsvalens resultater, om kretsen en gång i sramtideu blesve en valkrets — och om slutligen dessa valde ledare af kretsens arbeten, sedan de sammankommit, valde en ordförande och en sekreteterare, hvaraf man libaså kunde erhålla en lemligen tillförlitlig kännedom om de personer inom orten, som hade så stort allmänt förtroende, att de kunde anses stå närmast till riksdagsmannaplatserna, i lall kretsen en gång blelve en valkrets: så skulle ju genom denna enkla, på samma grund, som ett riksombudsmannaskap i framtiden väl nödvändigt mäste bildas, neml. det allmänna förtroendet, ytterst hvilande anordning al de så kallade representations kretsarne, hela nationen kunna få ett ganska klart och tillförlitligt begrepp om, huru en vald solkrepresentalion i landet skulle komma all se ut. Man skulle då af det lagenligt lugna, men allvarliga interesse, hvarmed representations -kretsarne? organiserades, arbetade och offentliggjorde sina ider, säkert finna, buru folket i allmänhet sorstode alt uppfatta relormen; bvilka individuella krafter, orterna egde att påräkna för folkets sak; hvilka män, som innehade dess högre och allmännare förtroende ; ja men skulle då till och med kunna upptäcka, hvilka misstroenden, hvilka ogenhelter, som mojligen kunde hos massan af folket finnas, samt ofvertyga sig om, buruvida dessa mera gällde stånd, klasser eller individer, och således möjligen komme ilrån detta eländiga belarandde af Åherre-hatt och bonderegemente, bvilket nu liksom blifvit våre inbilske gresvars och pralalers politiska hypokondri. Man skulle, med ett ord, hunna få ett begrepp om den nya Svenska samhulls-kroppen, sadan den kunde frams å, om den singe en sundare konstitution, än den, som nu, belastad med alla slåndsiadelningens olater och bräckligheter, bindrar all utveckling af folkets ädlare och bättre krafter, genom omöjligheten af hvarje uppriktig och verksam förening mellan Regeringen och folket; ty i evighet mäste en sådan förening bero utaf styrelsens och folkombudens gemensamma ursprung utur folkets allmänna aktning och-förtroende. Sedan man på detta sätt ommit i tillfälle att se, huru med åtskilligt sig rätteligen sörbåller; sedan man öfvertygat sig, att svenska folket är mältigt af omdöme, tillit och intellektuela krafter i sitt politiska lil: sedan borde man väl ej kunna frukta att låta det försöka sig, på en sann och råltsenlij representativ bana. Om man då skulle finna, att de i landet genom frivilliga bemödanden bildade 200 arepresenlationskretsara, lemnat alla erforderliga garantier för deras lämplighet att blifva lika många valkretsar för nasional representationen — nåväl! huru lätt vore icke då allt väl bestäldt? Och om icke? Man hade ju då besparat sig många onödiga arbeten; minga bekymmer och en olycklig splittring emellan solkets klasser, bvilkenv ändock aldrig kan afbjelpas förr, än allmänheten erhåller en redig föreställning om hvilka som hafva rätt: de som påstå, att ständsoch klass-representation är samhällets räddande genius, eller de, som i ett enkelt och sannt ombudsmannaskap vilja finna den enda, säkra garansien för en gemensam utveckling af nationens alla krafter, de intellektuella likasom de matariolla nef är iu ändå på denna utveck