Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1847, sida 2

INSÄNf T. Några frågor till den oparliske och råttäånkande! kan och bor bolaget för den nya våganläggningen emellan Alingsås och Lerum utsaå det al staten beviljade anslag, så länge ej ersättning blifvit godtgjord hvarken för upplåten jord, eller för dryga omhostnader genom de, sor denna våg-anlåggning till egornes skydd vidtagne, hägnader? Vid det af sandshofdingen ww. m. Sandelhjelm, för några år sedan hallna sammantråde med jordegarne, gjordes af dem dessa ersättningsansprak, såsom enda vilkoret för alll slags medgilvande. Hoppet om nojaktig ersät ning sorespeglades; arbetet företogs, egorne skoslades, akrarne afskutos på flera ställen, så att plojaing derstådes år ogorlig. Bolaget vann sit sysie, vägen blef anlagd. Hvad företogs sedan? Jo! en sammanhomst blef beramad, och sorliden höst visligt företagen, för att erbjuda någon synbar ersättning för jorden; men alldeles ingen sor de vid hågnaderna nerlagde omkostnader. Denna erbjudna jordersättning var dessutom så ringa, alt den af ingen, utom al direktionen sjelf, antogs och gillades. Den dermed missnejde fick af idel gunst muntlig bänvisning till vederbörlig domstol. — Skall man då på länga och besvärliga omvägar nodgas att söka det, som man bar rätt att sinna på närmare hall? Bo:de icke allt, innan arbetet företogs, varit i godo uppgjort med jordegarne, som sedan hade undvikit obehaget alt blifva sammankallade, för alt höra för sig uppläsas, hvad entreprenören behagade att erbjuda? År det genom sadana medel, man bör vinna ett i sig sjell godt åndamal? Slall den eushilte lida, och nodgas på en långsam rättegångsväg söka att ålervinna sin sköflade egendom, och till slut, maåhanda genom lortydning, se sina förhoppningar om billig ersättning felslagne?