Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1847, sida 2

alills sådant bunnit ske, och jemvål, sedan beaslutet om denna anmålan blifvit sattodt, sökt aformå honom, att icke fortsätta sin förut yldraade vägran; men hvilket allt fruktlöst aflupit. aTransumt af Rådbusrättens dombok öfver löraloppet vid handlingarnes soredragning och hvad ai öfrigt till detta ärende horer, varder bärhos obisogadt. Götheborg den 5:te Juni 1846.. (Underskrister.) Då frågan alltsedan denna tid berott på Kongl. Hofrättens afgörande, kunne vi ej undgå att yttra det omdöme, att, om det å ena sidan är obehagligt att erfara, det en domstolsledamot, af infall, trotsighet, eller hvilken annan orsak som helst, uppenbarligen söker undandraga sig uppsyllandet af sina pligter såsom sådan och dymedelst vållar ett otidigt uppehäll i parters rätt, det å andra sidan är icke mindre bedröfligt, att en Ösverrält, genom ett 40 månaders langvarigt dröjsmål med sattandet af silt beslut i ett sädant ärende, ytterligare skall befordra ett oskick, som bemälte Rätt i främsta rummet haft aliggande att skyndsamt alhjelpa. Man finner håraf bekräftadt, hvad äfven ersarenheten osta förut eilvit vid banden, att det icke är af underdomstolarne en samt, som målen med längsamhet bebandlas. Då saken ändteligen i Kougl. Hofrätten hunnit blilva asfgjord, skole vi, med de hommentarier, som da kunna erfordras, till densamma äterkomma. Bminin.mdtd Å