Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1847, sida 1

sernas hjul och begagna det till sin egen sördel, så skole vi nog till slut segra; och denna utsäng skall blilva i samma måän snar och lycklig, som vi icke låta tomma löften, skenfagra förespeglingar och falska forboppningar förlama och förvilla våra naturliga bemodanden att med egna krafter förbättra vart sambällsskick och bereda våra elterkommande fribet, säkerhet och trefnad. Då man hör eller läser de mängfaldiga förslag och råd och uppmaningar, som ifrån alla ball framställas, angaende sättet att komma till en representations-förändring, så wåste mången, sedan ban vål hunnit komma från förvåniogen ölver nästan allas olämplighet och opraktiskhet, lalla på den tankan, att tiden för reformens utförande icke mätte vara inne; alt en sådan reform iche nu later sig genomföras. Det är för att alboja detia misstag, detta den medborgerlisa andan förlamande tvilvel, som vi här vilje yttra nägra tankar, hvilka, då de framställas med en på vissa hall obehaglig uppriktighet, likväl säkert skola, af de med sakernas skick och verldens gang mera bekante, uppfattas så, som de lortjena. Vi hasve i synnerhet funnit oss uppmanade dertill af den tryckta ashandling, hvilken nyligen blilvit i bohhandelu synlig gOm Represenlations-retormen; ett vilkor för alla andra relormer, m. m.r af 4 g c-l. I denna lilla skrift halva vi funnit atskilligt rätt sannt och tänkvärdt; men tillika en asigt om säåttet att genom allmänna opinionen verka för representationsreformen, som hos oss väckt betänkligheter, och, uppriktigt sagdi, framkallat den tro, att dess anvandande, under nuvarande sorhällanden, skulle hunna snarare blilva af skadlig inflytelse på den stora solh-angelägenneten. — Författaren soreslär nemligen, att genom stiftandet aaf hia föreninsåro, som skulle först cundersöka noga alla srägor rörande resormeno, framlägga asina lorbhandlingar för allmänhetens ogono, samt sedan asamla petitioner och lemna alla, som ej kunna bevista olverlagguingarue, tillfälle att understödja deras resultat. n Dei inses lätt, att detta ungefär är en asbild af de i Eogland brukliga associationerna, som der varit ganska verksamma lör resormernas sak, och mycket talar saledes för, att dylika älven här kunna vara det. Vi tro ock, all i slersaldiga samhällsangelägenheter de skulle blisva af nytta, ja, i några fall hafva sådana soreningar redan hoss oss egt rum och omsom gagnat, ömsom åtsblljts, utan resultat, men i alla fall varit oskadliga. Men måänne sorhallandet skulle komma att så visa sig, om man nu på detta sätt ville söka agitera representationsrelormen? Se der den betänklighet, som hos oss uppstätt! Forsatlaren af bemalte afbandling har ogillat pelilions väsendet, sådant som det begagnades för omhring tiv ar sedan i och för denna samma fråga, Men han synes ej hafva uppfattat rätta weningen med dess då vidtagna bruk. Den var, att äl Begeringen anförtro allmänhetens öfvertygelse om behofvet af en representations-reform, jeks att föreslå, huru det nya representationssättet skulle blifva. llade afdigten varit sädan, så gäller visserligen hvad författaren invänder emot åtgärden, nemligen: alt amolstandarne kunna säga, all subskribenterne icke förstått pelitionens innehåll, att deras underskrifter endast bevisa ohunnighet och lättsinnigbet, samt alt hela soretaget endast är ett soster af tillslällarnes intriger och ölvertalningssörmåga, utan att lemna ringaste ledning avgående folkets åsigter.9 Nu deremot vore plott frågan om reformens nodvändighet; det vore blott afsigten, att inför thronen srambåra beviset, att tusentals medborgare djupt kände olyckorna af ståndsrepresentationens ensidiga och osammanhängande beslut och statsmakternas spliltrande och folkets väl undergräfyande ätgöranden, samt önskade en förändring hari. Så mycket vore inom alla klassers uppfattning; så mycket könde bonden och den arme smistadsborgaren af egna erfarenheter, måhända påttre, än den spränglärde professorn, den exa