Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1847, sida 1

Kan en BRepresentations-reform under muvarande förhållanden senomföras i Sverige? Första artikeln. Vi svare härtill med en tillförsigt, som vi hoppas delas af bvarje rättänkande svensk man, Ja! Men vi sördolje icke dervid, att det icke förefaller ass besynnerligt, om en stor del af våre medborgare, vid åsynen af tidens båndelser, regeringens beteenden, mängden bland de privilegierade lolkhlassernas synbara motsträlvigbet samt sjelfve retormvännernes obeslutsamma och i synnerhet inkonseqventa handlingssatt, homma till den sföreställning, alt ingenting kan för det närvarande lyckas. Om man skulle förutsätta, ast den stora nationella frågan endast hunde lösas genom de en gäng i staten maktegandes välvilliga omtanha för solkets vål, så vore hoppet icke stort. De hafva lillräckligt visat, att de mera afse sitt våldes vidmakthallande, sin inslytelses ulvidgande, sina hastoch privat-sordelar, än hela folkets fördelar och framsteg. De komma aldrig, att al sig sjelfva handla annorlunda. Men det finnes andra krafler, som, ehuru obemärkta och föraktade af dem, äro i ständig verksamhet för mensklighetens förädling, upplysning och förbättrade belägenhet, och det är dessa, som äfven hos oss komma alt påskynda och lullborda det stora verk, bvars nödvändighet de redan visat genom erfarenheten af våra samhällsbristers alla vedervärdigheter och om hvars råtta utförande de i allmänna tänkesättet redan nedlagt några enkla, kristligt storartade och lättfattade begrepp, som inga bortvrängningsförsök skola lyckas att sorvilla. Det är dessa, som skola segra till slut, om blott Svenska folket icke later sig af falska vänner förleda till den tro, att det behöfver kopa sina samhållsförbättringar med uhpoffringar åt krassa sordomar, åt ett omåliligt maktbegär och ät ståndsoch klass-egennytian. Forlite vi oss blott på nalionens hlokhet och sans, på de sanna samhållighets-principernas utvechling, på upplysningens soriskridande och på sjelfva tiden, hvilken åt folken så ofta bereder tillfällen att verksamt för sig fatta uti bändel