Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1847, sida 2

SENCHE. EGD HD. Danska tidningen Fedrelandet berättar följande händelse, som nyligen tilldragit sia i trakten af Soro på Seeland: Tre små barn gingo och plockade qvistar till bränsle uti en skog, tillbörig hammarherren Grevenkop Castensbjold till Fredrikslund. Da skogvaklaren mötte dem der, så tussade han på dem en stor och arg hund, som tilllörene skall farligt bitit flera personer. Meu då hunden, liksom om den begripit buru omensklig dess husbondes befallning var, icke visade nagon lust att anfalla de små stackrarne, aflossade skogvaktaren sitt gevär på dem och det ena af barnen fick ett hagel djupt in i husvndet, ett annat i nacken, ett tredje I ryggen. Fadern till dessa barn, hvilken klagat öfver det passerade hos domaren i orten, är ett lattigt inhyseshjon, som njuter understöd af fattigvarden, emedan ban är behattad med kralla i näsan, och modren bar förlorat sin helsa, sedan bon under en qvistplockuing i samma skog blilvit osvertallen af samme skogvaktare och hans hund samt al denne seduare ombligen tilltyzad. Alven den gängen hlagades inför domstol, men nagot resultat i malet bar aldrig försports. En advokat Dunn i Dublin har i flera år med enträgna stietier sorsoljt en mycket rik dam, miss Coulls. Då ban den ena gången ester den andra fick korgen, soll ban slutligen på en annan idee att ackomma atminstone en del af hennes sormogenhet. llan drog nemligen en vexel på miss Coutts till ett belopp af 100,000 s, bekrältade tillika med ed, all hon gilvit honom uppdrag att lyfta penningarne, hvilket vid nårmare undetsokming belanns vara osanning. Saken slog saledes icke bättre ut, än art Dunn, sasom menedare, blet dömd till 48 månaders fängelse samt att ställa borgen för sitt upplörande under tvenne års tid. Hertigionan al Dino (Talleyrand) vill bli pplestant, lör alt hunna skilja sig stan sin emal och gilla sig med en uug Polack. En originell brefvexling. Ea sådan har wpstalt emellan den namnkunnige Alexander Jumas, eller, såsom han numera beldre later hlla sig, marlis de la Paillellerie, och herr Nileville, hvilken sistnämnde i deputerade hamaren halt älskilligt all anmärka rörande mekisens aleitiska resa. Dumas skrilver, att ban just ingenting bar all gora, och dersore skchar betr viennet till herr Malleville, för att raga honom, när och hvarest de skola slås (ow wous conrient que nous nous couperons la arge). Den sednare svarar, att det varit honom etslort nöje aut se den älskvärde herr viennes men beklagar, att han icke kan ha den äran t anlaga berr Cumas godbetsfulla förslag t slås med honom, emedan han icke bar den fönåven alt vara en senlilhomme par excellence.