Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1847, sida 2

skjutsskvldiges sörsummelser, hvarigenom våntpenningar på andra skjnishåll fått betalas; men ännu aldrig har ban erfarit, alt de försumlige blilvit sallde till de böter, som uli skjutsförordningen äro bestämde, och ännu mindre att ersätta den förlust han derigenom fått vidkännas, icke ens då, när hlagomalen direkte blifvit insände till Konungens Belallningshafvande. I Arvika köping bar en entreprenör, vid namn Liljegren, åtagit sig att tillhandaballa resende genast 4, efter 112 timma 40 och ester 2:ne timmar 20 hästar. Denne man har endast 2:ne såkallade hudkampar, som äro så ytterst magra och orkeslösa, att man knappast med dem kan taga sig fram till närmaste by, der den resande icke utan svårighet och uppossring kan få annan häst. Många resande halva ofta 6 a 8 timmar måst invanta häst och slutligen blifvit nodsakade skalla sig sådan genom ackord. På gåstgilveriet har icke på ett och ett ballt är sunnits dagbok. Ilåärosver har domaren i orten, kronofogden, provinciallåkaren, gåstgilvaren, ja till och med sjelsva kronolänsmannen, ester bvad han sjelf sagt, klagat; men ännu halva inga pasoljder boris utaf. Andra klagande, hvaribland prosten S. har till svar på sin anmälan, af Liljegren blilvit öfverhopad med de grofsta smådelser, och dervid alstannade hela ålgärden. Imellertid kan numera nåstad ingen resande komma från köpingen annorlunda, än genom ackord, och bönderna, som känna sorhallandet, äro så skamlosa, att de ofta begära 4 R:dr banko milen. Sådan är skjutsordningen i Arvika, och bvems är felet alt nagon rättelse icke sker? Insändarens mening är iche att på något sätt vilja sornärma Hr landshöfding Oldevig; tvertom är det for honom påhostande att göra dessa anmärkningar emot en allmänt aktad och vordad embetsman; men ban tror sig härmed på en gäng gora fr landsholdingen och allmänheten en ijenst, da han påpekar dessa omständigheter, i hopp om snar rättelse.