Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1847, sida 2

— — — — — — skall ni hafva guld. Prinsen verkställde operationen, och förnyade den 3 gånger i konstmakarens närvaro. Denne man hade förut lätit köpa allt silfverglitt, som fanns hos apothekarne i Sedan, och derefter låtit sälja det igen, uppblandadt med nägra uns guld. Ådepten skänkte vid sin afresa åt prinsen allt sitt underbara pulver. Prinsen tvislade icke, att han, då han med 3 gran gjort 5 uns guld, skulle göra 300,000 uns med 300,000 gran och sålnnda på kort tid blifva egare af ofautliga rikedomar. Det behöfsdes minst 3 månader för att göra detta pulver. Det brådskade med iilososens afresa. Det återstod honom ingenting mera; ban hade gifvit allt åt prinsen, han behösde gångbart mynt för att i Venedig hålla det stora omtalta mötet. Det var en man utan nägra särdeles pretentioner; ban begärde icke mera än 20,000 ecus i respenningar. Hertigen af Bouillon, något flat öfver den ringa summa, som begärdes, gaf honom 40,000. När det icke på apotheken i Sedan fanns mera (prepareradi) sillverglitt, så gjorde hertigen ej eller mera guld; ban återsåg aldrig sin filosof, och var lurad på sina 40,000 ecus. Det är ungelär på detta sätt, som alla alkemisternas löregifna förvandlingar slutade. DET MISSLYCKADE LURENDREJERIET. En slagtare i Hamburg kom på den luminösa iden att förse två, uti en srån slagtskatten befriad närbelägen småstad, slagtade svin med sruntimmerskläder, så utstyrda sätta dem i upprätt ställning uti vagnen och sig sjelf, såsom kavaljer, emellan. Han hoppades att på detta sätt kunna bespara accis-afgilten för svinen, vid deras införande till staden. Men olyckligtvis fattade tullnåren, oaktadt mörkret, någon wisstanka, när ban anböll vagnen och tittade in i densamma. llan fann sig fördenskall soranlaten, att handgripligen vidröra de begge psendo-damerna, hvarigenom slagtaren med sin sublima id råkade i ett fatalt dilemma, hvars resultat utföll högst bedrösligt för den uppsinningsrike mannen, ty bou unåste Icke blott erlagga den vanliga accis-afgiften för svinen, utan älven dertill punga ut med en vida betydligare summa i böter, hvarjemte den stackaru hast allt sitt besvär för iutet. EN F. D. FRIHERRINNA S:T IIILAIRE bar nyligen i Paris blifvit anklagad och domd för att hafva bortstulit ett treårigt slickebarn, som bon fort med sig, då hon gatt omkring på kaslehusen och tiggt. Detta fruntimmer är 60 är gammalt, födt i Paris och märkvärdigt sor sitt kringstrykande lefnadssätt, ssm fört henne till Amerika, Malta, Algier 0. 8. v. Säsom friherrinna egde hon en gång 200,000 Iranes, som hon sorslosade, hvarefter hon lelde af bedrågerier. ha låt bon till exempel på sig sorrätta en underkur, i det hon ställde sig blind och lät på stället kurera sia genom en beryktad charlatan vid namn Wieseke. Härigenom erhöll doktorn ett stort namn och hon en ansenlig kontant belöning, med hvilken hon for till Algier, och der etablerade elt värdshus. På detta stack hon under ett gräl ihjel en soldat, hvorsore bon redan der bekom 6 månaders sängelse. FRANKRIKRS SKOGAR upptaga 8,(25,120 hectarer af de 52 millioner hectarer, som landets hela yta utgör. Al dessa skogar tiihöra nagot öfver en million hectarer staten 1,820, 000 hectarer kommunerna och olssentligainrättningar; återstoden enskilta personer. Sit:ens skogar synas vara bäst vårdade. be aftata omkring 52 fr. per hectar om året; de askiltes blott 24 Ir. En stor del af dessa sedore beböfva nya planteringar. Dessutom sinnass millioner hectorer hedar, som kunde äter plnteras med skog. EXPLODERANDE PAPPER. Uli Bein bar en kemist efter professor Schönbeins uthod lyekats bereda ett slags papper, som hkall vara au starkare exploderande, än bomulls utet. Fru Sousa, författarinna till en Å sin tid möekef omivekt roman med titel dele de