Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1847, sida 1

skulle finna sig bäst belåten, lärer väl ingen vilja eller kunna antaga, att jag frivilligt skulle uppsåga tjensten, for att såmedelst årligen esterskänka Herr grefven två hundra Floriner. ÅÄndtligen öfvergår Herr gresven till sjelfva saken och påstår sig icke hafva verkställt uppsägningen, utan att sådant deremot skett af mig, i ändamål, såsom orden lyda, 4alt få under eget lak njuta den annalkande åldern i ron, hvilket sednare skulle vara bestyrkt genom de bref, Herr grefven hos domstolen soretett. Motsatsen af tlerr grefvens uppgift är klar och ostridlig, då Herr grefven uti afskedsbetyget förklarat, asedan ban nu för besparade medel köpt landtegendom och behöfver ro och ledighet att sköta sin helsa, är han från min tjenst endlledigado. Dessa ord i en laglig, af Herr grefven uttärdad handling, gifver onekligen tillkänna, att det var Herr grefven, som ansåg mig beholva ro och ledighet, och att jag, af sidan orsak, blef (rån Herr grelvens tjenst endtledigad. Detta utgjorde således det synliga, enda skälet till mitt skiljande från tjensten, men icke att jag köpt landtegendom, då sådant icke kunnat förhindra mig all i tjensten qvarstanna, men det verkliga var, alt Herr grelven, sedan hans beskickning såsom ambassadör i Wien upphört, och Herr gresven blifvit förflyttad till landsböfdinge-embetet i Gotheborgs och Bohus län, icke längre var i behof af min tjenst, som dessutom foll Herr grefven för dyr, och blef på sådan grund mitt skiljande från tjensten för Herr grelven en ren behållning äfven med utbetalande af den högre lifräntan, hvilken hvarken då uppsägningen skedde, eller betyget lemnades, med ett enda ord omnämndes. Hade äter, såsom Herr gresven sokt antyda, uppsägning blifvit af mig verkställd, så lärer Herr grefven icke underlåtit alt i betyget låtit inflyta orden: på egen begåran, då sådant, eller om tjensten blifvit af mig uppsagd i viunens närvaro, var det enda, som i laglig väg vitsordat ett sådant förbållande. Nu deremot finnes betyget i full ofverensstämmelse med gällande författningar och afpassadt i sadana ordalag, som äro häfdvunne, då tjenare af husbonde uppsäges. Således gilver betyget, i och för sig sjellt, intet stöd åt Herr grelvens förmente påstaenden, utan visar tvertom, alt det tall är för handen, bvarom fjerde punkten i kontraktet för mäler. Herr grefvens föregifvande eller sörmenande åter, alt de anförde citationerne ur mina bref skulle vittna om min önskan att uppsåga tjensten, är jämväl utan all betydenhet. Dessa cilationer, att en sådan önskan blifvit uturyckt af mig, vittna ingenting i saken, enär deraf icke soljer, hvarken att jag uppsagt tjensten eller afstatt från den bogre lifräntan. IIvilka slutsatser saledes llerr grefven än behagar draga af de ifrågavarande brefven, så bestrider jag all verkan deraf i hvad mitt käromal angår, enär afsigten med en dylik önskan iogalunda varit eller fär föras derbän, som skulle uppsagningen blifvit al mig verkställd, eller att jag sranträdt den bögre lilfräntan. Herr grelvens påslående, att sjerde punkten i kontraktet (bvilket af Herr grefven upprättades, ehuru jag anböll att dertill få använda juridiskt biträde), tillkom på min begäran, är sanningsenligt, men detta skedde icke, såsom Herr grefven soregifver, för all prekavera mig för ett ovänligt sorhåällande, som kunde hafva min uppsägping till påföljd, utan för att betrygga min älderdom medelst en irkomst, motsvarande det kapital, jag lemnat i Herr arefvens bänder, sedan Herre grelven möjligen i en framtid icke bletve i behof af min tjenst, eller af andra orsaker, fann mitt skiljande al nöden. Men att jag icke skulle gifva anledning till uppsägning, är tämligen pålagligt, då de förmåner, jag innehade i Herr grefvens Ijenst,flere gånger öfverstego dem, som hunde mig tillskyndas genom den högre lifräntan, och ännu mindre sjelf uppsäga tjensten. då i sådant fall samma ränta gått forlorad, och jag i — —l — VA —A — ————