Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1847, sida 3

Eder saknad delar likväl han, Som är vännen framför alla vinner. Hvad för evigt mest oss båta kan, Han, den allvise, allena känner. Undergifvet tagom då emot Vexlingen af våra lefnads-öden; Med förtröstan fallom till hans fot, Som ur Herre öfver sjelfva döden. Om så sker, skall han, som lifvet gaf, Skänka oss långt mer, än vi förloral, Se till oss en gång uti vår graf Och vi känna himlens fröjd förstorad. Hans det blef med Selmas hiimmelssard: Barn arfvingar äro till Guds rike. Skall man blifva denna sällhet vård, Måste man ock vara deras like. Ett den Högstes barn vår Selma var, Utan hjertats strider frid hon funnit. Cladjens då, J sorgsne! att hon har Genom döden rätta lifvet vunnit. Job. L.... hl. , H33n3n3i3iE33 LSE