(Insändt och betalt.) Vid SELMA GUSTAFVA CHRISTINA GUSTAFSOXS Begrafuing i KONGSBACKA den 51:ste Jan. 1847. Lilla Selma, som nyss andals tungt, Sofver nu så sött i jordens gömma. Allt hos henne fredligt är och lugnt, Tröslen Er dermed, Föruldrar ömma! Största trösten är dock alltid den, Ålt J snart fån träffa henne åter Hos vår Fader uti Himmelen, Der sig ingen klagan höra låter. . Derifrån hon glad nu blickar ner; Onskar dock ej mer på jorden vara. Hon sig frålst från alla faror ser Och vill att J sorgen skolen spara.