Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1847, sida 3

nggg iii ———— STNCEÄEGdDEDS. Ett enkelt men verksamt medel emot strypsjuka. (Meddeladtaf doktor Lebmann i Torgau.) Strypsjuka, en sjukdom, som ofta angriper barn till deras 8:de år, och har sitt säte i svalget, luftröret och dess fortsättning, dödar ej sällan på den korta tiden al 24—48 timmar, och de små sjuke blifva vid de flesta tillfällen endast råddade, när straxt vid sjukdomens början ändamålsenliga medel användas. Jag har i flera år funnit det utvärtes bruket al varmt valen vara al större nytta, än hvarje annat medel, så attjag kände mig oppmansd, att i eMedicinische Zeitung des Vereins tär Heilkunde väcka uppmärksamhet på detta enkla medel, som skyndsamt kan tillvägabringas — ett medel, som särdeles om natten (då barn icke sällan plotsligen angtipes af strypsjuka), och när läkaren icke är genast att tillgå, kan användas af nästan en hvar, tills låkarebjelp hinner ankomma. Den mest tjenliga tidpunkt för bruket af varmt vatten är begynnelsen af sjukdomen, då ännu inga lymphatiska utsvettningar egt rum i lultvägarne, således det ögonblick, då barnet (som ofta lades alldeles friskt i sängen) om natten — sjukdomens vanliga utbrottstid, sasom redan sorut blifvit nämnt — plotsligen med oro och ångest uppvaknar ur den djupa sömnen, angripes — — i:0 Utt —— 2Y— — —— fht — af en egendomlig, stark hosta, som har ett slags likhet med en gammal, bes bandhunds skällande, och är förenad med ett visst pipande ljud i brostet och svårighet att andas. besse äro de vanliga symptomerna af en begynnande strypsjuka vid sådana tillfällen, då intet flussartadt tillstand förutgält; men det är bekant, att ofta näppeligen 24 timmar förslyla från denna början till katastrofen. Bruket af det omtalta vattnet sker nu på söljande vis: Man tager en mjuk svamp, så stor som en dugtig manshand, doppar den i ett kärl fullt af mycket varmt, nästan kokhett vatten, utkramar den något och lågger den sedan sa fort som möjligt tätt under hakan öfver den lille patientens strupknol. Sedan svampen legat der ungefar en minut, har det vatten, den innehåller, blilvit så afkyldt, att den sar doppas på nytt i varmt vatten och åter pålaggas. Det är ändamålsenligt att hafva tvenne sådana svampar i beredskap, så att, när den ene blilvit kall, den andre må straxt kunna påläggas. Efter att man bar fortsatt härmed omkring 10—20 minuter, uppkommer på hela den främre delen al balsen en bög rodnad, lik den, som visar sig elter bruket af senapsdegar (vattnet fir icke vara så varmt att blasor uppkomma) och öfver hela kroppen utbryter en svett, som man söker att belordra genom att lata patienten dricka några koppar slådereller kammillthe. berigenom lörminskas hostan, hesheten försvinner nästan alldeles, likaledes oron och den tunga andedrägten, kort sagdt, all fara är förbi, de sma falla äter i slummer, och vakna ofta om morgonen, utan att man kan upptäcka, att de nagra timmar tillförene varit så sjuka. Går icke hostan alldeles bort, så behöfves intet annat, än att ännu några dagar hålla barnen dugtigt varma och tid efter annan gifva dem en thesked kapillarsirup. Skulle deremot den beskrifaa bältringen icke inträda efter bögst 25 minuters förlopp, utan tvärtom barnets svärigbet att andas, hesbet, oro och ängest tilltaga, Så må man ofortöfvadt använda andra medel, isynnerhet bloduttomningar. Under de många år, jag behandlat strypsjukan i dess forsta utbrott, har jag aldrig varit nodsakad alt använda sistnämnde medel; ja, hos några familjer, hvilkas husläkare jag är, har man ofta, när tecken till strypsjuka visade sig —ö— — CLT— rs ERK Ö ÖT t OO OL RA i —