Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1847, sida 1

———— —— — —— —d— —n———— OO-wnnr: så kommer denna sjellständighet sm smyger sig på bonom, så till sågan han vänjer sig vid benne och ökar h hörligt, utan all i något visst ögonb på den tanken, att han just då är em rad, är asin egen 4, är sjelfständig och sullständig medborgare; men upphojes han, ett tu tre; genom en eklasant akt, till allt detta, så sordras en ovanlig stadga och sjellbeherskning, om icke den plötsliga, yttre förvandlingen skall åtloljas af en inre, osordelaktig genom den väckta salängan: Synnerligen vådligt måste detta blilva genom den i skråforlattningarna nedlagda principen, att på fvarje ort endast så manga handtverkare singe antagas, som kunde der sinna bergning. llärigenom kunde den till mästare promoverade arbetaren icke undgå att få den lnbillniogen, att ban var af staten tillsatt, alt han hade fullmagt på, att, gemensamt med en eller flera medbröder, kanske ensam, göra allt det arbete, som på den orten behötdes; ati kunderne voro bonom formligen anslagne, såsom skattskyldige, och att det icke berodde på hans (eller deras) skickligbet, fit, punktlighet eller ärligbet, utan helt enkelt på positil lag, att han lick arbete. Han (eller de) kunde då uträkna, huru mycket de skulle af kunderna fordra och ar sina arbetare bevilja i arbetslön, för att njuta en viss inkomst, tillräcklig t. ex. till att med egen band göra intet och dock kunna lefva 6ester sitt ständ. a Egentligen onnat är det väl icke, som man belarar af kapitalisternes inblandniug i handiverken; än att ägaren skall, utan egen möda, draga vinst af arbetarnes. Man ser, att alldeles enahanda kan sörhållandet blifva med de efter skråordningen promoverade mästare. Der kan så blilva; och det har så blifvit i ganska mänga fall, ja i långt flera, än de flesta förestålla sig. Rättvisan fordrar det erkännande, all högst berömvärda undantag funnits och finnas: skråuppfostrade handtverkare, utmärkte sor ovanlig duglighet; ärlighet, vett i allo, äfven i sina arbetares behandling; men samma rättvisa sordrar älven medgifvande af den erfarenhet, att dessa visst icke utgjort pluraliteten. — Hvad de ovanligt skicklige handtverkarnes ställning skall blifva utan skråinrättningarne, bör särskildt betraktas; men till den ändan måste vi påpeka ett förbållande, som icke bör hafva undgått någons uppmärksamhet, och som endast med slit kan sörbises af de mot kapitalspeket krigande skrälörfäktarne : Skra har icke skyddat och kan icke skydda mot kapitalets ingrepp. (Forts.) mAmi —