mycket smärtsammare är det då att se just denne man nu vara den, som ilrigast bekämpår allt, som går ut på att vidga de srisinnade äsisternas område, att höja nationen till sjelfmedvetande af sin egen kraft och sitt eget värde, att undanrödja det gamla, förmurknade, obrukbara, och i det ställe bereda rum for det nya, friska, tidsenliga. vi minnas mycket väl den tiden, då Minervas nuvarande ene redaktör med värma och nit kämpade för menniskorätt och menniskovärde, tog den förtryckles försvar mol förtryckarne och visade, att ban sjelf var en man för sig, icke ett besoldadt legobjon i konservatismens och absolutismens ljenst. lluru helt annorlunda år det ej nu? — Vi sakne både håg och lust att uppdraga jemförelsen. bet kan vara oss nog att påpeka en enda af hans sednaste publicistiska handlingar, nemligen den, under utösvande af hvilken ban med grin och hån uppträdde emot den af Konung Oscar till de stora makterna aflätna protest mot fristaten Krakaus införlifvande med den Österrikiska monarkien, i trots af alla af dem lemnade garantier och afslatade traktater. Dagligt Allehanda har nyligen ådagalagt, från hvilken synpunkt man i England betraktat denna protest. Vi vilje här nedan visa, huru man i Frankrike uppfattat motiverna till densamma. se här, hvad den moderata Siecle för den 21:ste Januari innevarande år derom har att förkunna : Konunogens af Sverige protest emot fristaten Krakaus undertryckande bar gjort uppseende. Den har väckt beundran hos somliza, vrede bos andra, och öfverraskning hos alla. voch annorlunda kunde ej forbållandet blifva. Sedan 1815 finnes det verkligen i Europa ej mera än fem makter, och Preussen, Österrike roch Ryssland åro dessutom endast att räkna för en enda, ty detta lriumvisat, Polens mördare, phar blott en själ, nemligen Moskoviternes ezar. Forutan Frankrike, England eller Ryssland, fiones det ingen makt i Europa, som har något att betyda; detta bar Grekland fått erssora efter slaget vid Navarino: Belgien 48530, voch Schweitz under Cuizots wministere. Vi beböfve icke nämna, att Egypten, Syrien, Spanien och Portugal hafva fått viäkännas detta de berrskande staternas inflytande. bet är ösverslodigt att tillägga att alla stater i tyska förbundet, Åhvilka bero af Preussen och Österrike, bero på Psamma gång af Ryssland; det är lika tydligt vatt Italiens småstater, som hållas i beroende raf Österrike, tyda ryska politiken. Slutligen är det ett faktum, som ej kan dragas i tvifvelsmäl, att alla sjömakter af andra ordningen äro beroende af England.? Hvad är resultatet af detta sakernas tillstånd? Jo, all de små staterna åro verkligen de storas )vasaller, alt styrelserna i våra dagar äro konstituerade under ett slags seodalvälde, som har ställt trenne makter på spetsen af samhällspyramiden, makterna af andra ordningen på de mellersta trappstegen, och den stora hopen af olika folk under alla dessa makter. Romarena, som bero al pålven, bero således älven af Österrike, Italiens beherrskare, och af Ryssland, under hvars lydnad Österrike står. De små staterna hafva icke mera någon personlig tillvaro. Det gamla feodalsystemet skapade åminstone rätligheler på samma gång som skyldigheter, men hvad förmå i våra dagar staterna af andra ordningen? Krakaus ode ger oss deraf en sorgslig erfarenhet. Nulidens politik, det kan man säga, är de barbariska tidernas; dess välde är styckans; för denna är ingen rättighet belig. Det torde alltså vara på tiden, alt makterna af andra ordningen åtminstone visa, att de ej med liknöjdhet åse, alt traktater och förbund brytas och folkens rättigheter trampas under fötterna. Res tua lunc agitur paries cum proximus ardet, sade den gamle Romaren, och vi tro att regeln ännu är fullt gålllande äfven för vår tid. Samma öde, som nu träffat Krakau, kan framdeles vara ämnadt an annan cat AA