Article Image
välfärd, måste den lemnas åt sin egen kraft; urarken gynnas genom öppna eller tysta monopoler och undantags-stadganden, eller hindras af reglementen och obehösliga kontroller. Dess kraft är stor, då den är fri under lagen; den är vålgörande, då lagen skyddar den enskiltes rätt mot associationernas benägenhet att inkräkta på denna. Må regeringarne blifva beskyddare af denna rätt! må de blifva uppmuntrare af kunskap, konstsärdighet och spekulalionsformåga! Men må de aldrig befatta sig med ledningen af förvärssoch nåringslifvet! be kunna blott fördersva detsamma, genom de verktyg, de dertill måste använda, och hvilka, ifrån presidenlserne till. kopisterne, äro lika oduglige att bedöma detaljerna, som de visa sig osormögne att ens uppfatta sjelfva principerna. Insändarens vidare försök att bevisa, huru andra nationer icke böra begagna handelsfriheten för alt förbättra sitt ekonomiska välstånd, äro icke mindre misslyckade. De visa samtligen en förvexling och förvirring af begrepp, som anlyder nära nog en total förslappning eller sörvridning i bans politiska tankekraft. Vi vilje icke fästa oss vid hans inskränkta sätt atlt mäta ett samhälles styrka efter mängden af dess välmående eller burgna medborgare, och den utnötta liknelsen, att, då man icke kan föröka dem genom landvinning, man skall göra eröfringar inrikes: satser, som, missförstådda, måbända i vissa statsmäns bjernor gjort det till mål, att på tusendes bekostnad föröka antalet af de välmäende. Men hela hans vidlyftiga skildring af Englands förhållande; dess sratusteg i handel och rikedom; dess betänkliga ställning till andra folk; dess utstängande från de förmögnare och mera bildade solken; dess påföring af sina produkter, numera blott på de sämst förvaltade (?) dess sinanciella angelägenheters inverkan på lefnadspriser, samt hans krystade försök att gifva den stora reformen i Engelska handelslagstiftningen naturen af ett verldsstreck, ett slags skälmstycke för att narra de andre folken och kunna påsfora dem sin öfverproduktion, under det att deras egen industri skulle utarmas o. s. v., äro ett sådant öfvermått af osanna premisser eller falska konklusioner, att man sällan sett en sådan mängd sammanhopade på ett enda ställe; och hans arma hotelser mot Englands frawtid, som skulle fördystras af de rysligt tillämnade vishetsätgärderna af tyska tullföreningen (en prohibilivanstalt i stort, som redan visat sig skada tyska industrien sjelf) äro så vanmäktiga, att man mäåste le deråt. Då insändaren kommer till sina klokhetsreglors tillämpning på Sverige , visar han sig icke mera hemmastadd i den politiska ekonomiens sanningar och logikan, än han förut visat sig i statsrättsläran och historien. Ilan hotar med att alhnvänna bevillningen måste förhöjas med hvad man minskade på de hoga tullalgisterna; fastän all erfarenhet säger oss, att ingenting så såkert bidrager till tullinkomsternas förokning, som nedsättning i sjelfva tullbeskattningen. Han besinnar icke, att genom förbudens afskalfande och måttliga tullafgifter, lurendrejaryrket försvinner och staten får tullförsnillarens vinst. Det år slutligen skada, alt han icke ännu fått, med sina utlofvade interessanta uppgifter på hvilka inhemska näringar och dyrbara interessen, som hos oss skulle hotas eller undergrälvas af en måttlig tullbeskattning, rikta vår kunskap med hvad Sveriges frid tillhörer; men vi förmoda, att det väl snart sker, om ej i det officiella bladet, så i något konservativt kotteri-blad, der hans stafsmannavishet kan få ett fält att deplojera sig. Han skall då finna oss beredda, alt upplaga hans satser till en mera detaljerad vederläggning, hvilken afbandlingens ofullbordade skick nu icke tillåter. t I I ( sm — Imellertid onske vi den nya föreningen i Gefle 8) danden en början skall göras, att i ljuset sramdraga alla de stora sanningar, på hvilka handelssrihetens princip stödjer sig och hvarigenom de fördamar knoöna clinarac cam ännu Bboklavligen all framgång; öfvertygade alt genom dess bemö

18 januari 1847, sida 2

Thumbnail