FÖRENINGEN I GEFLE för befordrande af handelsfrihetens grundsatser. s Detta vackra och aktningsvärda försök, att genom associations-andans kraft förena det fosterländska nitets och upplysniugens bemödanden till att utreda och befordra en af tidens vigligaste samhällsfrågor, har på vissa håll väckt mycken harm, och framförallt bar en ainsändarer i Postoch lurikes-lidningar åtagit sig, att, såsom det synes, med alla de sophismer, som vanligen stå prohibitiv-systemets försvarare till buds, söka nedsätta soretaget samt tillochmed kasta ett sken af lojlighet på detsamma. Vi hade väntat att ifrån föreningens sida linna en vederlägaving gjord; men förmode, att den afvaktar diatribens alslutande. bå likväl det ser ut, som skulle dermed komma att drojas, emedan uppsatsen afbruiits, hafve vi trott oss böra till granskning upptaga in-ändarens första anmärkningar, då vi städse varit och förblifva beslutna, att, i allt, hvad som på oss ankomma kan, försvara den stora princip, hvilken är ett af vilkoren för menskhlighetens högsta utveckling i bildning och välstånd, och hvilkens välgörande anda blott af egennytlan och osorståndet, genom de mest vällsamma och listiga medel, kunnat i sekler underteyckas och forvrängas. Uti insändarens framställningssätt tycker man sig lätt upptäcka den envise kämpen for det slags förställda despotism, som fortfarande utofvas. ibland solken, genom regeringsmaktens sormynderskap öfver deras rättsoch forsorjningsangelägenheter; och som, under den krassa algudadyrkan inför en inbillad oantastlighet, lempar allmän och euskild välfärd åt en af enväldet tillsatt byråkrati, hvilken i sin inkräktade roll al små-förmyndare utgör en landsplaga, i stället för alt den, utgången ifrån det allmänna sortroendet, skule kunna vara folkets värn och tjenare. bet mi nu likväl vara han, eller någon annan, si måste man dock finna betänkligt, att statens olliciella tidning gor sig till organ för ett motstånd tiil denna början al fria föreningar, ämnade till utredande och utbredande af principer, hvilka endast i sanning och rätt och praktisk användbarhet ega sin stycka, och saledes blott på osvertygelsens våg kunna göra sig gällande. Detta år onekligen ett sorgligt tecken; och skulle den insända uppsatsens tvära albrytande på det uyingangna aret få anses såsom ett bevis, att det officiella bladet funnit sig föranlatet att ändra uppförande; så borde man verkligen bafva anledning att gladja sig åt detta tecken af aktning för associations-andans utbildning och folkets sträfvande till upplysning och sorbättrade institutioner. Insändaren börjar med att ifrågasätta, om företaget att bilda en sådan förening (hvilket han naturligtvis blott betraktar såsom en desterapningo af den förening mot spanmalslagarne i England, som Herr Cobden bedrel) dår klokt och berömligt.0 I stället för att man af den sänkande mannen, den sanne fosterlandsvännen, den uppriktige gynnaren al mensklighetens och sina medborgares sramsteg kunde vänta att se hvarje samsaldt bemödande till ideernas pröfning och lultring hylladt och undertjelpt, finner man här den oskyldiga planen att på sadant sätt grunda och utbreda en på forskning och öfvertygelse allena stödd princip, redan på förhand socdomd, såsom ett blow efterapnings-försök. Det är saledes icke under full ossentlighet, under en öppen, samsalt behandling al en för det allmänna sa dyrbar fråga, som dess sanningar, dess vilkor, dess följder skola få framställas, ofvervågas, bevisas; — nej, det bör förmodligen allena vara insändaren och hans konsorter förbehållet, att under det slags ordenshemlighet, som de aristokratiska eller byråkratiska kotterierna in nuce veta bevara, få tänka för allmänheten och styrelsen, samt utfärda de trosartiklar, på hvilka folk och Regering skola grunda siu gemensamma verksamhet, den mera enskilta, likcam dan ecamhållioa Strarkat år Atuvilfvoleal:figt — —