Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1847, sida 1

nå ringa del inträffat, ifrån olika delar af in-gc sändas 4 a 2 i sender med begäran A det med posten återremitteradt? Härvid möter derjemte en annan betänklig omständighet. Styrelsen är icke berättigad, ait till brandskadort betäckande utskrifva storre tillskott af årets delegare, än som, beräknadt efter hela ansvarighetssumman, då branden inträffade, jemt moisvarar behofvet. Men, då dessa tillskott skola indrifvas, bar redan visat sig, att de i följd af konkurser, dödsfall, bortflyttningar och bristande tillgång hos åtskilliga försäkringstagare, aldtig utgå till sitt fulla belopp. ben brist, som härigenom uppkoumit, har under de förstå ären; då tillskotten varit mindre, icke varit så betydlig, att den kunnat föranleda nägon ny debitering, isynnerhet som tillgångarna aldrig kunnat så noga beräknas, att icke ett litet öfverskolt bildat sig från det ena äret till det andra; hvilket i det närmaste motsvarat den uppkomna bristen; och i alla händelser bafva de jemte tillskotten inslytande årsasgisterna for det kommande året alltid satt styrelsen i tillfälle att på förfallodagen inlosa sina ulgilna förbindelser , oaktadt de dertill påraknade tillskotten på långt når icke vid samma tid fullt ingatt. Men antagom den händelsen, som 52 2 af reglementet förutsätter, att genom delegares afgang ur bolaget ansvarighetssumman nedsjunher under sex millioner, och att bolaget i foljd deraf kommer att upplösas. Om en sådan upplösning föranledes af nagon ovanligt stor olyckshändelse, som tidigare på året inträflat, så har styrelsen, som då icke kunnat forutse bolagets upplosning, såsom vanligt utgilvit skuldforbindelser, som förfalla i slutet a! Oktober månad. Den brist uti de utskrisna tillskotten, som är en foljd af åtskilliga delegares insolventa sillstånd, mäste blifva större i samma mån, som olyckan, hvarigenom upplösningen blifvit löranledd, varit betydlig. Hvarmed skall den betäckas? Visserligen mäste den slutligen betalas af de delegare i bolaget, som kunna betala; men dessa kunna icke debiteras dersor, fört än bristen är gilven, saledes icke förr, än sknlidl lörbindelserna äro förfallna till betalning. Skofa de styrelsens medlemmar, som undertecknat de löpande skuldsedlarna, (och andra kunna icke begagnas) vara blottställda att få sin egendom seqvesterad och försåld för bolagets räkning? Obilligheten af ett sädant förhållande faller genast i ögonen. Vi vilja boppas, alt denna händelse icke skall inträffa; men dess möjlighet kan dock ingen förneka; och om det for dem, som icke kuana eller vilja inse, alt bolagets hela styrka och säkerbet ligger i dess storlek och utsträckning, skulle lyckas alt tillvägabringa dels varulagrens skiljande från den öfriga lösegendomen, dels upprättande afisolerade föreningar inom serskilta provinser, såsom det för skanska städerna är föreslaget, så tråder möjligheten af en sådan upplosning närmare verkligheten i samma mån, som bolaget genom söndersplittring förlorar i styrka att bära utomordentliga förluster. Den i Hamburg 14842 inträffade eldsvådan år härpå det mest talande exempel. Under det försäkringsbanken i Gotha, hvars förlust på Hamburgerbranden likväl uppgick till 4,589,000 Thaler, fullt uppfyllde sina forbindelser, utan alt betunga delegarne med mer än en och en half årsafgifts tillskott, sprängdes nästan alla mindre inrättningar, som i samma brand voro invecklade, och Biperska kompagniet, som inskränkt sin verksamhet nästan endast till staden llamburg, ersatte lorsäkringslagarna blott 20 procent af deras förlust ). J) Att såväl Biberska som åtskilliga andra försäkringsanstalter vid eldsvådan i Hamburg kunde undgå att betala full brandskadeersättning, har sin grund deruti, att delegarne i nästan alla tyska bolag, som hvila på principen af gemensam ansvarighet, icke förbinda sig till brandskadors ersättande till högre belopp än fem gånger de erlaade års