Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1846, sida 1

och rätisenligheten al en genomgripande reform af vår nationalrepresentation sinnes intet, som ej redan, tillochmed i dess minsta detaljer, blifvit framställdt, granskadt, diskuteradt och bevisadt. I. Vilja de radikale en på förnuftiga och rättsenliga principer fotad naringslagslislning o: raka motsatsen al nu beständande skraordmangar och skraforfattningar, hvilka, om de i all sin strängbet tillämpades, skulle inom loppet af ett halft solbvars osversylla alla våra fängelser, äfven om de uti närvarande stund icke innesloto en enda brottsling inom sina murar. Det kan väl näppeligen gilvas något osornustigare och omenskligare, än att menniskorna hara och förfölja hvarandra dersore, att den ena fuskar i den andras bavdtverk. — A. kan ett yrke, har god helsa, goda kralter och god vilja att arbeta. Han gär till B. och säger: Mästare! gil mig arbete: jag är sysslolös, har intet att lefva utaf och skulle dock så gerna vilja vara verksom och derigenom ärligt förtjena mitt nodtorlliga uppehälle. — Jag har icke något arbete att gilva dig, svarar B., och A. gar vu till C. D. E. F. G. och så vidare, framställer samma begäran och erhaller samma svar. Nu käeanma X. Y. och 2. till A. och såga: Vi bafva hört, att du är en skicklig arbetare och skulle gerna vilja sortjena något; se der, sörsärdiga at oss det eller det! Nåär ditt arbete är fullbordadt, erhåller du din betalning. A emotiager med tacksamhet anbudet; han bar nu utsigt att kunna sortjena något till stillande al sin hunger och skylande af sin nakenhet. Han förskaffar sig ew litet kyfle, eller hyr sig in hos någon bekant, lika fattig som ban, och börjar sitt arbete, betta kommer snart for deras öron, hvilka sagt sig icke behöfva hans biträde. be stämma honom för bonhaseri och suskando i deras yrke, och nu börjar en kedja af sorsoljelser å ena sidan och lidanden a den andra, hvilka ofta först sluta sedan offret för desamma silter inspärradt i en horrektionsanstalt, eller i fortvillan slutar sina dagar. — Se der en kort, enkel, men trogen framställning af skratvångets foljder, sådana som de tusentals gånger visat sig blilva. kKan detta kallas rätt? kan det benämnas förnuftigt? kan det sägas vara öfverensstämmande med den kärlek till nästan, som är ett al de yppersta buden i vär religionslära? — Nej; och tusende gånger nej! bet är stridande bade mot det uppenbarade ordet, förvuftet och den lag, som tillochmed sjelfva hedningarne hafva inskrifven i deras hjertan. bet är också derföre, som de radikale vilja, att denna likars privilegierade omenshlighet mot lihar skall utrotas och forsvinna. HI. De radikale vilja vidare en lag, som gör Konungens rådgifvare fullt ansvarige för sina handlingar inom honseljen. De halva sett, huru läti det är för dem, som sitta vid Konungens rädsbord, att dolja sig i de djupa vecken af den vida konungamanteln; att skylla allt på den allenabeslutande Konungen; att i fråga om ansvar åheropa en pro-sorma:reservation till rädsprotokollet, o. s. v. Med dylika garantier, hvad rädgilvarnes handlingar beträffar, och med en regent, som i all lagstiftning bar ett absolut veto att såtla mot folkets genom dess ombud uttalade fordringar, är och förblilver var grundlag en blott papperskonstitution, så vida nemligen regenten vill missbruka sin makt och sitt iaslytande. En hel nations väl eller ve bör väl dock icke vara beroende af en slump, en ödets skickelse. ben kan det ena året hafva en god, mild, sitt folks väl varmt viljande Konung, men det andra en svag, envis, inskränkt, sina egna eller andras nycker lydande regent. ilvartill tjenar då en rådgilvare-ansvarighet, som blott grundar sig på några reservationer? ... Till intet. Förnuft, pligt och samvete bjuda, att en minister skall resignera, när hans åsigter i frågor af vigt för landets väl stå i strid med Konungens, och denne vill göra sin gallenabeslutandee makt gällande. I do största . lerna Afton ae oo mte. KR