konung, skall dock den förenade kraften af hans rådgifvares föreställningar, al nationens frilt yttrade tänkesätt och af vissheten om Åkommånde ständers ovilja tidigt bryta hans våldsamma lynne. Han skall åtminstone icke genom konstitutionsvidriga beslut blottstålla sin makt för en föredragande embetsmans vägran vaf den kontrasignation, hvarförutan hans befallningar ieke blifva gällande. Statsrådet år sammansatt af embetsmån, som Konuogen tillkallar och hvilkas råd han hör, vicke blott af pligt, utan äfven af förtroende. Dessa embetsmån äro dels sådana, som under Konungen närmast lägga hand vid regeringsärendene och följakteligen dela med honom hedern för det nyttiga, som sker, nesan och hatet för det skadliga; dels ock af sådana, som, usan det lisligare interesset, i styrelsens anseende, bedöma kallt deras företag. Konunigen blisver således upplyst af och upplyst om sina ministrar. Man finner bäraf att det varit lagstistarnes rena alsigt att gilva Konungen och riket elt fullt ansvarigt statsråd, ehuru densamma forselades derigenom, att dessa medelst akraltiga reservationer till rädsprotokollet, a utan pligt att resignera, kunde skydda sig för kommande ständers esterråkningar. Hvarthän detta lagstiftarens misstag ledt, bafva vi halt tillfälle se under den gamla regimen, och hvem vägar gå i borgen för att vi icke i en framtid kunne få se samma skådespel under en egenmäktig Konung lörnyas? Fortsåtles).