Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1846, sida 1

——— — —— —— — ———— — — —— SILEHGÖULU EETES 43). z I. Girighuken. En girigbuks uppsyn år vidrig och led, hans färg är som aska, hans munvinkel sned, korpgluggarna vinda och skygga; på stackarn, som svälter och är i behof, han lurar, som katten i vrån på sitt rof, och suger så blod, som en mygga. Af fåfänga älskar han nöjen och prakt, och skänker allt annat än gudd sitt förakt; som gåsen han lyfter på vingen och gör så en konst i bådvetenskapsmän, och allt, som ej ger sina hundra igen, samt hyllar af konsterna ingen. Som hönstjufven tittar han dolskt under lugg; förnöjd ål hvart knep han kallflinar i mjugg och rufvar på sin kassakista; men ger honom nånsin en snärla en grace, nog får han betala bra dyrt sitt kalas och henne med guld öfverlista. 2 På samvetet plastrar han väl litet grand, och hjelper på skryt unga enkor ibland. Guds vrede han så länker stilla; men blundar för döden, som ufven för sol, han ryser, som fan, för en halfspänd pistol, och ser han ett spö, mår han illa. Ack! blef han beordrad till blott tjugofem, 2) Ur den nyligen i bokhandeln utkomna brochyren: Silhouetter, klippta i papp, samlade af Doktor Dulcamara.