Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1846, sida 2

— —— —7— hade ingångsport jemte trappa, och på bänken, som var anbragt vid en af polerna, kunde beqvämt sitta 10 personer. Transporten hade varat 4 år, emedan man varit nödsakad, att på många ställen utvidga vägarne. Å Gottorp hade man satt globen i rörelse och vändt den förmedelst vattenkonst, men Peter föredrog att förvandla en sachsisk skräddare till lefvande machinhjul. Monarken tycktes ej i detta ögonblick vara vid det bästa lynne; han betraktade estersinnande det rum, som hans stora rike intog på kartan, sedan soll åter hans blick på det nysormålda dvärgen , som krälande vid hans totter, i ställe för munskänken stundom fyllde pokalen och räckte czaren den. Nu inträdde Katharina, icke den idealiska flickan från Marienburg, icke fredsstiflerskan vid Pruth, som smickrande skriftställare upphöjt vida öfver hennes förtjenst, utan den gladtiga deltagerskan i Peters orgier, den sluga, yppiga qvinnan, för hvilken njutning och välde voro lifvets högsta mål. Ännu var hon ej krönt, ännu lefde Peters rättmätiga gemål i kloster, dock skimrade redan ett diadem af oskattbara diamanter i hennes rika lockar. dock nedflöt lrän hennes skuldror hermelinmanteln, men vidt tillbakakastad, på det att den något korta hvita halsen och den fulla barmen icke skulle undandragas ögat, dock glänste redan Katharina-ordens stjerna vid hennes sida. Det låg I de eldiga ögonen, på den sköna munnens smäktande läppar något, som oemotståndligtatjusade sinnena, men intet spår till känsla, ingen aning om något högre, än hvad verlden erbjuder. Det rådde ett sällsamt förhållande emellan det kejserliga paret, begge begifna på omåltlig njutning af starka drycker, begge tr lösa, och dock åter förenade genom sympathier af ovanliga talanger, sällsynt ståndaktighet och Själskraft. Katharina höll en guldpenning i handen och räckte den leende åt czaren. Det var en i anledning af Lifflands eröfring slagen skådepenning. Baksidan föreställde czaren under bilden af Atlas, som har