Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1846, sida 2

Härigenom bar striden förflyttats in på ett främmande gebit. Alt den icke blifvit förd med den bitterbet, gresve Löwenhielm sökt framkalla, är icke hans, utan uteslutande vår förtjenst, om man neml. vill antaga, att det ligger någon sådan derutinnan, att på ett vår tids bildning motsvarande och värdigt sätt utbyta olika tankar och meningar. Hyad vu sjelfva tvistefrågan beträffar, så halve vi i den föga att tillägga, utom hvad angar sjellva arresteringsätgärden, hvilken är och slorblilver en olaglighet, till hvars verkställande härv. landsböfdinge-embete gilvit order, hvilket kan inhemtas af nedanstående dokument : aTill Poliskammaren härstädes ! dOm utländske handlanden Wilhelm Paul Joanas, hvilken, enligt Ösverståthällare-Embetets od. 9:de d:s aflätna skrifvelse, dagen förut med adiligensen från Stockholm afrest, finnes hår, aeller bit ankommer, anmodas Poliskammaren natt låta inställa honom å landskansliet i morögon kl. 44 s. m., eller å annan tid, i fall ehitkomnsten blifver senare. Gotheporgs Landskanslii d. 15 Nov. 1846. 3 C. G. LÖWENHIELM. Carl Engelblom. a Landshösdinge-embetet har bär uttryckligen gilvit befallning att inställa, men ej att blott lata kalla Jonas. Årresleringsätgärden faller alltsa Konungens besallningshafvande, men icke poliskammaren till last, emedan den endast lydt order, säsom på sätt och vis gjord ansvarig för Jonas inställande å landskansliet, när han hit till staden anlande. bet blifver väl också hufvudsakligen denna åtgärd, hvilken Jonas i ministeriell våg kommer att beiljra. Grelve Löwenhielm uppgisver, sasom stöd för rättsenligheten af landsboldingeembetets mot Jonas vidtagna älgård, att han vid ankomsten till Ystad förtullat både plaiter och s. k. gulvaror. Vi besare, att detta argument, som väl är beråknadt på att blifva rigtigt adråpander för oss, tvertom blilver det för Herr grefven sjelf. bet är nemligen tydligt och klart, att Konungens härvarande befallningshafvande, när de till poliskammaren utärdade den bär ofvan repiroducerade arresteringsordern, antingen hände, eller icke kände, att Jonas i Ystad förtullat några handelsvaror. Kände de det, så skulle Jonas, på sätt sorsattningarne söreskrisfva, härstådes hafva blilfvit asflordrad ej blott passafgiften, 50 R:dr banko, utan äfven ett botesbelopp af 500 R:dr samma mynt, derföre, att ban med svek och list sökt undandraga sig erläggandet al bem. afgift. Var det dem åter icke bekant, att Jonas till riket sasom prof eller till sorsäljnivg medsort varor, så handlade de, såsom vi förut hafva bevisat, i strid mot författningarne, når de tvingade honom att erlågga nyssnämnde passasgilt. I förra fallet gingo de fattige i Götbeborg miste om hålften af botesbeloppet, 450 R:dr banko, och i sednare fallet tvingades Jonas till erläggande af en olaglig algisft. — bet är äfven bade bekant och bevisligt, att så val landsböldingen Hr grefve Löwenhielm som landssekreteraren, lir lagman Evgelblom, enskildt medgalvo obilligheten af alt aflordra Jonas oftabemälte passafgilt; men de sade sig tillfölje af öfverståthällareembetets skrilvelse ex officio icke kunna handla annorlunda, än de gjorde. Hvad bevisar detta? Jo, att de för tillfället endast erinrat sig föreskriften i 17:de 2. bevillningsförordningen af d. 14:de Maj 1855; men icke det sedermera under d. 7:de Sept. 41856 ull Konungens besallningshafvande aflåtna cirkulär, och ännu mindre föreskriften i 14:de 2. af Kongl. Maj:ts under d. 17:de Juni 48435 utfärdade bevillningssorordning. vid värt sorut gjorda påstående, att Götheborgs Magistrat är stadens enda och rätta exekutiva myndighet, förblifve vi. I samma stund (om ock ej sorr) som Jonas, dels sjelf och dels genom sill lands konsul här på platsen, protesterade mol erläggandet af den honom aflordrade passafgiften, skulle landshöfdingeembetet halva öfverlemnat målets afgorande ät Magistraten,