Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1846, sida 2

sÖTHERBORG. Utrymmet medgal icke, att i Lördagsnumret till genmåle upptaga landshöldingens m. m. grefve C. G. Löwenhielms i N:o 94 och 95 af tidningen Medborgarend mot oss förnyade utfall, beträffande vara åsigter al härv. landshofdingeembetes beteende mot utländsko handlanden P. IY. Jonas. Äfven nu mäste vi fatta oss kort, dels emedan utrymmet i dagens nummer är oss mycket knappt tillmått, dels emedan det icke lonar mödan att tvista med en person, som tyckes hafva föresatt sig, alt aldrig, huru tydliga och klara bevis man än mot honom framlägger, vilja gilva en motständare rätt, och som nedläter sig till en mängd advokatoriska koustgrepp och undanslykter, som föga eller intet anstå någon, allraminst styresmannen af ett län, hvilken man af ålder varit varit van att anse som rättvisans högste värdare inom detsamma. ir grelven och landshösfdingen behagar kalla de af oss, rörande ifrågavarande sak, mot Konungens härv. belallningshafvande framställda anmärkningar, chotandecg, adräpandeg, amyndigac, smädandes, ahafsiga a, o. s. v. Om nagon gjort sig skyldig till ett dylikt skrifsätt, så är det visst IIr grelven, icke allenast i sitt forsta s. k. c0eberigtigandee, utan äfven och synnerligast i sitt sednast publicerade geumäle. Vi bafve med den rättighet, hvarje svensk man i var trycksrihetslag förvarad är, uttalat vårt omdome om landshofdingeembetets förfarande mol bandlanden Jouas; vi halve ansett detsamma vara lagstridigt och sördenskull äfven gilvit det denna benämning; vi hafve med utdrag ur gällande författningar bjudit skäl för våra äsigter och beledsagat dem med reflexioner, som troligen ingen mer, än giesve Löwenhielm, skulle vilja tillägga en smådlig sysining. Med bvad rätt uppträder då grelve Löwenhielm och vill genom ett slags maktspråk söka bringa oss till tystnad ? — Grefve Löwenhielm yttrar på elt ställe i sin apologi, att det höfves en embetsman, att ej blow se till de döda orden, utan ban måste ock inse och fatta deras lesvande anda och mening. bet låter vackert, sorträssligt det der. Skada blott. att Hr grelven, åtminstone hvad oss beträffar, synes aldrig vil