MGDT LII E E3 O HLG. Vår stockholmskorrespondent har, i anledning af vår i N:o 262 af denua tidning företagna granskning af hans åsigter, rörande trycksrihetsmål, då de angå personliga lorolämpningar , begärt plats för ett genmäle, hvilket ock här nedan erhållit den äskade offentlivheten. be af vår ärade korrespondent gjorda inkast mot giltigheten af vår ifrågavarande uppsats äro dock af sådan beskaffenhet, att de, atminstone i vär enskilta tanka, icke betaga den något af sin kraft. Vi respektere imellertid hans öfvertygelse och beklage blott, att den icke kan blilva vår, eller vice versa. At ånyo till diskussion upplaga ämnet, anse vi vara osverslödigt. Några små anmärkningar hafve vi dock tillåtit oss göra vid vår korrespondents replik, hvilken bär nedan följer, så lydande: Till Redaktionen ! För att å min sida afsluta en gammal tvi. stefråga, upptagen till ny granskning (se Hand, o. Sjol. Tidn. N:o 262 sor den 44 November), vill jag, under försäkran att jag hogligen gillar det humana och önskansvärdt välgrundade i nämde artikel, rörande vär råttegångsordning i trycksribetsmal, blott anhålla att få besvara några delar af de emot mina yttranden i N:o 200 och 212 af Tidningen framställda inkast. Ärtikellorsattaren sår ursägta, att jag ej kan med honom förlita mig till de vackra välmenta orden i lagarna, då man dagligen ser huru illa de estersoljas. Så kan jag ej erkänna, alt juryerna sammansättas uteslutande af för medborgerlig dygd val kånde personer; utan påstar, att på sin höjd man kan tacka Gud, om de ufgöras af för medborgerlig odygd ej ökandle ). Likaså kan jag ej antaga, alt eden belryggar parterna om jurvmänneus rättvisa, ännu mindre om deras förstånd 2). Eden t. ex. alägger att !) Om så verkligen skulle vara förhållandet, så är detta på intet sått lagstiltarens fel, utan deras, som välja så illa qvalilicerade personer. Märkvärdigt nog hör man, atminstone nu för tiden, sällan eller aldrig nägra anmärkuingar göras mot de valde tryckfrihetshämndernas kompetens, hvilket dock utan tvifvel skulle blifva fallet, om de, såsom vär korrespondent antyder, i allmänbet sammansattes af medlemmar, för hvilkas karakter man hade alt tacka Gud i händelse den ej uli immoraliskt hänseende vore å4känd. 4 Trycksriheten år natonens heligaste palladium, och högst illa skulle det stå till med sjelfva våra publicisters moralitet, om de, gång efter annan, utan alla anmärkningar såge män al tvetydig karakter sitta till doms i mal, som rörde detsamma, helst grundlagen uttryckligen soreskrilver, all jurymännen skola avara för medborgerlig dygd väl kände personer. a 2) Vi halve aldrig påstått någonting så absurdt, som att deden skulle betrygga jveymäavens sörstånda; men väl av den är af den natur, alt man i den bör hafva en säker borgen för deras rättvisa och oväld. Tag bort eden ! Hvilken större och säkrare garanti för nåmndens rättvisa ville vål korrespondenten då sätta i stället? Hvad har menniskan, som kan vara henne dyrbarare, än hennes lugn här i tiden och hennes förhoppningar om ett bättre i en kommande verld? Medsgilver icke jurymannen i den ed, han går, att han vet, det för Guds allseende öga ingenting är fördaldt —— Br — —