Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1846, sida 2

tulorsattningar, utan blott ösvervigt i landets alstringsförmåga och inbysgarnas konstsärdighet bereda; det är alsåttningen å svenska. varor på främmande: ort, hxartll sordras, att de antingen äro för bättre köp jemngoda med ullåndningens, eller bättre än hans för samma pris; det ena eller andra så mycket mera, som andea samhällens skyddsåtgärder för sina inbemska tillverkningar jemvål skola ölvervinnas. Men till någon inhemsk afsåtining, torde slöjdsöreningen dock kunna medverka derigenom, att hon soker bryta Svenskars fördom emot svenska tillverkningars begagnande. Förmedelst långlig vana alt bruka främmande varor och okunnighet om tillvaron eller uppkomsten af inhemska, som äro jemngoda eller bättre, anser sig mången Svensk icke vara väl klädd eller försedd, med mindre ban sjelf och andra tro, det varorna kommit utifrån. For att undanrödja denna lordom, och göra svenska tillverkningars godhet så allmänt känd och erkänd, som den förtjenar, torde deras olsentliga förevisning i bulvudstaden, till åskådning och försäljning, ej allenast i större omsang för hela riket, efter längre mellantider, utan äfven oftare i mindre omsang sörnämligasi för Stockholms stad, vara tjenhig. Derlill vill slöjdföreningen bidraga och hoppas på framgång. Goda och utmärkta varors framställning till aiimänt äskådande innebär redan upplysning för idhare, som sysselsätta sig med dithorande eller narbeslägtade tillverkuingar. Ännu mera är så förhållandet med de uppglfier, som tidskrifter och böcker lemna, om sramsteg i varors tillverkning och behandling. Eburu uytiga dessa underrättelser må vara för mästore och arbetsförestandare, är dock den lägre undervisningen för nybörjare icke mindre maktpåliggande, vare sig den allmänna, som slojdidkare osverhufvud bebolva, och som kan i slojdskolan meddelas, eller den tillämpade, som inhemtas på hvarje särskildt yrkes verkstäder. Den seduare kan ej annorstädes med besked förvärfvas, och utgör soljaktligen icke föremål for skolundervisningen. Denna saknas väl ej, på sätt Technologiska institutet i Stockholm, Chalmerska slöjdskolan i Götheborg och den Ebersteinska i Norrköping m. fl. dylika bevisa. Men de synas ej göra iillsyllest. For att inträda i dessa läroavstalter, ja äfven för att med sordel begagna vissa verhstäder, sakna lårlingar, till och med gesäller, ofta nog uodiga lorkunskaper. Åt: bereda tillfälle till deras inhemtande och föranleda tillfällets frivilliga begegnande, så vidt det på Slojdsöreningen beror, anser non utgora ett af sina förnämsta ogvamärken. Men åfven en fullkomligare undervisning i konstfärdighet och bohlig kunskap kan ej bära sin rätta frukt, om ej den unge slojdidkarens öfriga bilduing svarar deremot, och emot den ställning i samhället, som en blifvande medlem al Sveriges borgerskap är, enligt rikets sorsattniog, ämnad att intaga inom sitt yrke, sin stad och sitt stånd, under och emellan riksdagarna. benna bildning är den som vinnes genom sammanlesnaden, fornämligast i måstarens husliga krets. Den sörådlar liksom omedvetet, samt knyter mellan gamla och unga. belallande och lydande medlemmar af bvarje yrke moraliska band, hvilkas nytta och styrka både för den enskilte och för samhället ej nog kunna värderas. Hos en hvar, som delar de åsigter Svenska Slojdsoreningen sålunda framställt, påräknar bon medverkan för sitt fosterländska åndamäl, och inbjuder harmed hvarje sådan för slojderna och deras idkaode nitälskande medborgare eller medborgarinna, att anteckna sig till inträde i soreningen, hos dem af bennes ombud i hvarje siad, bvilka nu eller framdeles, för detta ändamal, särskilt uppgilvas. Stockholm den 19 Jan. 1846. Uttymmet medgixer icke, alt i dag meddela något sammandrag al de med norra posterne ingångna inrikes nyheterna. Så väl dessa, som de med gårdagens utländska post hit ingångna 1 10 mJB AA .6i3 4