Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1846, sida 2

Ihland de näringsgrenar, som våäsendtligen bidraga till ett folks sjellständighet och välstånd, till dess förkofran i odling, förmögenhet och tresnad, intaga slojderna ett vigtigt rum. Genom dem blifva de talrika råämnena, som jorden, bergen och yattnen lemna, användbara för de ännu mängfaldigare menskliga behofven och lefnadens beqvämligheter. Genom slöjderna få de medborgare, som ej erhållit någon andel i fäderneslandets fastigheter, särskilda, oberoende verkningskretsar. Jemte handeln hafva slöjderna hufvudsakligen grundlagt, vidmakthallit och vidgat städerna, samt såmedelst medverkat till den större sammanlesnad, rörelse och bildning, som genom dem astadkommas. Om ett land än i sitt sköte eger de väsendtligaste råämnen, förblifver det likväl beroende af utländningen, så länge det saknar slöjder till deras förädling. Och som en förädlad vara lättare föres verlden omkring, och nästan allestådes är säljbar, så har det folk, hvars slojdskicklighet är störst, gått längst i rikedom och vidsträckiast i välde, eburu det inom sig saknar erforderlig tillgång å vissa hufvudsakliga råämpen, till och med brodsodan. Slojdernas lörkofran till samhällets allmänna och slöjdidkarnas enskilta båtnad, är således ett föremål, som högeligen påkallar fosterländska bemödanden. Undersöker man slöjdernas tillständi Sverige, så befinnes varuförädlingen på en lägre ståndpunkt, än förbrukarnas behof och anspråk sordra, samt tillverkarnas naturliga fallenhet för slöjd borde föranleda. Orsakerna torde kunna hänföras till 5:ue väsendtliga brister, nemligen: 4:0 å den kunskap och skicklighet, 2:0 å den afsättning och 5:o å de förlag, som erfordras. Följderna äro: att få andra svenska varor än råämnen säljas till utländningen, och att en mängd tillverkningar, som kunde i riket astadkommas, blifva utilrån införda. kunni orsakerna undanrödjas, så förfalla verkningarna med detsamma. Bristen på förlag, eller såsom man vanligen uttrycker sig, på kapital, bårror väl förnämligast från landets fattigdom, och kan ej snart, eller genom enskilta bemodanden allena ashjelpas. Foljden är en hög ränta, som betungar den inhemska näringsidkaren i jemsorelse med den utlandske, hvilken arbetar med lindrigare räata på sitt förlag, och äfven med kortare betalningsanstånd på sina utborgade varor. Den höga räntan i Sverige skulle likväl draga kapitalerna hit från andra länder, om kapitalisterna ansåge sig hafva full säkerhet ant, efter ösfverenskommelse, återså hufvudstol och ränta. Dertill fordras orubblighet hos staten aÅ vidmakthalla myntvärdet eller den s. k. realisationen, nogerannhet hos läntagaren att punktligt betala och stränghet i utsökningslagarna, samt skyndsamhet i deras tillänipning mot den försumlilige. Till allt detta kan slöjdföreningen icke medverka annorlunda, än genom uppmärksamhetens fästande på vigten af forenämuda sorhållanden, och på vissheten att, äfven i osordelaktiga omständigheter, noggrannhet i åtagna sorbindelsers slärdlosa uppfyllande väsendtligen bidrager att åt slojdidkarne förskafla förlag och förtjenst, Den sednaro är dock icke möjlig utan lönande afsättning, hvilken i all näring utgör den egentliga häfstången. I de hänseenden, der Svenskar förbruka utländska varor, som kunna i Sverige ästadkommas, finnas stora och närbelägna utvägar att ät egna landsmän och qvinnor, hvilka se sina busslojder gå under, eller eljest sakna arbete i våra gamla näringar, bereda framtida utkomst. bertill behöfva de dock egna erforderlig konstsärdighet, till hvilkens bibriogande slöjdföreningen boppas kunna i sin mån bidraga. Men om Svenskeus skicklighet vore jemngod med utfändningens, så mäste Svensken. dock skyddas emot de fördelar, utländningen eger i tidigare betalning och lindrigare ränta inom rikare länder, i ringare behof af varma rum och kläder samt af stark föda i