Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1846, sida 1

Bref från Orvar Odd om de damska och Selalesväig-Molsteinska förhåällandenna.) Du vet, att den danska krouan till sina mångahanda besittningar i den gamla och nya verlden af älder räknat äfven Holsteiu och Schleswig, på så sätt nemligen, att konungarne af Danmark, på kortare mellantider når, tillika varit hertigar ölver begge dessa nämnda landstycken, Holstein har af ålder varit helt tyskt, men Schleswig kan deremot anses halva ännu för blott ett ballt sekel sedan varit fullkomligt danskt och danskt talande; hvarsore man också snarast betraktat det säsom en del af Jylland under namn af Sonder-lyllaud. Sedan en femtio är har likväl sorhallandet med Sehleswizs danska nationalitet märkbart soråndrats. Tyskeriet bar efterband förstått att utbreda sig från Holstei nnorr uppåt, och orter i södra delen af Schleswig, der man ännu i begynnelsen af detta århundrade talade god danska och var så äkta dansk, som trots någon Iutländning, äro i dag germaniserade till den grad, att det nästan der anses vara af dälig ton at tala danska, bekänna danska sympatier och bälla på gamla danska skick och plägseder. Det är tydligt, att elt sådant germanismens inträng på danskt område icke kunnat ske utan en viss grad af oförsigtighet eller likgiltighet från något häll, och hvad man i första rummet mi i detta afseende förundras öfver, är det system, att blott för den gemensamma hbhertigdömliga titelns skull sörvalta Schleswig och Holstein, förmedelst elt gemensamt, i Köpenhamn förlagt tyskt kansli med lutier tyska embetsmän, utan att nastan bamärka, alt det ena al dessa hertig) Ur Orvar Odds nyligen i bokhandeln utkomna ärbete: Hinsidan Sundet.