vinterbiader har i en uppsots, kallad: PAfbönsmonumentet , upptagit den så mycket usskrattade Posttidnings-insändarens förklaring, att statyn i Norrköping blifvit rest för att den arbetande klassen derstådes skulle derigenom liksom afbedja sina sorvillelser under det bekanta upploppet derstädes vid jubileum 1843. Ålven försvarar det sig tappert emot en annan insändare i Posttidningen, som hatmals öfver dess yttrande angående Gustaf III, att denve konung aldrig fått någon årestod, om en sednare framtid skulle afgjort saken, och man ej genast ilrägasatt, att den skulle resas af sonen. Svenska Minerva sortgår i sina försök, att under polemik med Dagligt Allebanda beskylla vederbörande för dubbelt spel. I de stora lifsfrågorna för landet och synnerligen hvad representations-frågan angår skall uppgiften att skrifter mot reformförslagen författats af grelve H. Hamilton och af professor Carlsson, prinsarnes fordhe lärare, tjena till bevis på satsen. Äfven fortlar Minverva att framställa de portugisiska reaktions-forhallandena såsom en följd deraf, att regeringen hastade sig i de liberalas ärmar och intog radikaler i ministåren. Med sin vanliga taktik sordoljer hon härvid, att Palmella-mwinisteren icke var radikal, knappast krastfullt liberal; så att folket i landsorten och de större industrioch handelsidkande städerna just derföre icke nog anslöto sig till densamma. I alla fall utvisa de sednaste tilldragelserna i det landet hela otillsorlitligheten al Minervas spådomskonst, och äro tillika ett bevis, att hennes plan att genom esterhärmning af dylika bascuse-systemer, som det pörtugisiska hofvets, lyckas att här tillvinna seger ät de blindt konservativa, mäste stå felt. På allt sätt söker Minerva blåsa under de skiljaktigheter, som börjat visa sig mellan Åltonbladets och Allehandas grundsatser i fråga om när varande ställningar och sorhallanden inom våra angelägenheters högre ledning; och i allmånhet begagnas hvarje tillfälle att kasta skugga på sjelfva redaktionspersonalen af begge tidningarne. ÄA äLLA a FR RE FR TR 33