Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1846, sida 1

väg mig ännu återstar. mnsommen till Wien, log jäg mig friheten uppvakta Hr Gresve Löwenbielw, och såsom svensk vägade jag infor honom nämna: at lias befann mig för ogonblicket utan penningar, och begärde ett litet län, tillrackligt att deiseyera mig for någon tid; under alvaktan af milt öde. Förgålves! Med en ton, den han sjelf vlsserligen icke ansåg såsom stolande, men som djupt sarade mig, byilken hittills varit pan att al alla, åsven hogt uppsatte mån, dem Jag nalkats; bemötas med vänlighet och godpöl — med uttryck, som man endast använder mot besvärliga tiggare, afslog han min anhalian, och jag vore langesedlan hjelplös, om ej örelve Wrangel vänskapslullt räckt mig handen och sorstråckt mig med en liten summa, så längt hans liligangar det medgasfvo. Väl efterat har llerr Grefve Löwenhielm tvenne gånger bjudit mig till middag, men jag bar icke kunnat antaga dessa hjudningar, dels hindrad äl äterkotumande krämpor, dels af viss stoltvei; äfven sorlatlig hos en mindre bemedlad, da ban är man al heder och ej vill: utsätta sig for nya forulämpningar. Jag har här anyo mast konsultera en låkare, för att blisva sullkomligt testituerad. aMycket bär den beständiga oro; i hvilken jag esvålvat i mer än under en manads tid, biäraogit all lörsvaga min belsa, hvilken i Halien esyutes mig så sullkomligt stadgad. Imellertid abindes jag ej vid sävgen, och min läkare har alorsährat uig; alt jag; genom iakttagande af ahaus soreskrilter, inan kort skall vara alldeles alrisk. Den blida årstiden; som nu ingår, ökar amina sorhoppuingar i detta afscende; och jag avill gå bem; vw jag väl lyckats att komma harilran. Wien är, visserligen interessant ). aTheatrarna behaga mig mycket. Allt annat, ohvad jag ser; är loga mårkvårdigt för den, som utillbragt mer än ett ar i Halien, och äfven sett aden Schweitziskaå naturen. En ung Venetiansk aGrefve Camillo Gritti, hvars bekantskap jag gjorade; på en resa frän Venedig till Wien, har här autgjorl mitt käraste sällskap. Han är en älskaväård ung man; med hvilken jag genom korreispondens vill underhalla gemenskap; men igår aresle han bott; olver hrakau till Petersburg, agoch Gud vet om, eller här, jag ser honomi åter. allan har sagt, alt en mojlighet är, att ban äfaven under sina manga resor besöker Sverige. För öfrigt är jig mycket allena, och ensamheaten behagar urig bäst; då jag ej kan vara dem anära, hvilka mitt bjerta vordar och älskar. alder Excellens! Värdes kasta en blick in ai min ställnitg! Värdes tänka med godhet på oden strandade Romsararen, och, om någon hjelp aosianes, neka mig den ickel Ett ord al E. ha., ayttradt till II. K. II. kronpriusen, torde mäauanda algota mitt öde till miu fördel. Med amiva arbeten, mina visserligen ringa, wen dock dej alldeles förkastliga frukter af en lärorik reasa, sitter jag här utav möjligbet att lata dem akomma sram och vitina om uiitt bemödande datt vara nyttig, ej eudast för mig sjels. Och alikväl är icke sa langt bärifrån äll Sverige, att sicke en ganska måttlig summa kunde vara mig ati lräcblig, ehuru visserligen mitt vistande här dåfven mäste komma i beräkning. Jag vet, aalt i närvarande tidpankt och under brinnanade riksdag E. E:s tid och tankar upptagas af vigtiga värf, och få ögonblick kunna bli öfriga or en srånvarande klien.. Men om nägra sädana ögonblick gilvas, lät då den godhet, E. vb:s hjerta besitter, förenad med den osvergitkämpat fram så länge; Vore det förskräckligt, om ingen utsigt skulle sinnas att sullända den t) Mien är ett lustigt ställe — skref Byström till Nicander från berörde stad den 25:te April 1829 — afven konstsaker att bese i Belvedere: men mat och dryck gå