ne pilegriwens suckar mot en älskad soslerjord, den han ej kan återse, tala högt till min sördel — och bered mig en hjelp, som jag förgäfves väntar, om ej från Sverige, hvarifrån jag Putegick. En bel lefnads tacksamhet skall försöka datt rättfärdiga, ehuru den icke mågtar att belona den. Jag bar begyut ett posm, ämnat att dediceras till Svenska Akademien — såsom en lika svag erkänsla för den del, detta illustra samfund behagat taga i min tillryggalagda vandringsbana. Väl har jag ännu varit alltför orolig, för att kunna fortsåtta några sådana arbeten. Men snart, hoppas jag, kommer den tid, då jag kan öfverletnna mig ånyo åt en liflig, både litterär och embetsmannaverksamhet. Det var icke på eget bevåg, Kronprinsens af Sverige stipendiat vände sig i Wien till svenska sändebudet, som varit chef för Kronprinsens stab och som stod och står högt i hans gunst och förtroende, bvarpå uppdraget sedermera, att om hans uppstigande på thronen underrätta Fransmännens konung, är ett lysande bevis. — Byström hade dertill gifvit Nicander bestämd anvisning i följande rader: aSom du troligen är afrest 1) om Lördag, så atvislar jag på, ait detta träffar dig. Men skulale så vara, så bar du bår några ord till de eMartini, som jag hoppas för denna lilla sumoma ej vill neka mig att forskjuta den. Jag ohar inga relationer med köpmån. Jag tänkte eskicka dig några gulden i papper ; men skulale brefvet ej träffa dig, så vore de för evigt eförlorade. Jag skall säga några ord åt grefave Löwenhielm, som jag är säker ej nekar adig sitt bistånd, ifall dina fonder från Stock eholm skulle dröja. Jag reser i öfvermorgon. dOm jag får den vackra Fru Rothstein i sällaskap, eller ej, år jag ännu oviss om. Jag donskar helst slippa det. Det torde blifva dig ebevaradt det nåjeta 2) m. m. Sedan Hr Crusenstolpe i det föregående läåtit skalden med egna ord skildra sitt trångmål tillägger han hvad dennes biograf derom vid ett föregående tillfälle uttalat: Det beter i Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenska män 3): asedan Svenska Akademien tilldömt honom (Nicander) det stora priset, erhöll ban af H. K. H. Kronprinsen understöd till en utländsk resa. Äfven Svenska Akademien understödde honom med ett betydligt bidrag. Nicander begynte resan 4827. Derom berättar hans biograf i Freya följande: Osver Köpenhamn, Hamburg och uppföre Rhen begaf han sig söder ut. Han vandrade till fots öfver Alperna och kom till Italien, det sköna målet för resan. I Rom tillbragte han, bland artister och lärde, några sköna månader. En utslygt till Neapel och besöket på Vesuvius upp: togo älven någon tid. Han återvände derilrän till Rom. Kanhända bade den föga praktliske skalden för mycket påräknat sina gynnares välvilja. Han befann sig utan tillgångar och måste besluta att vända om hem igen. I Vene1) Från Venedig. 2) Ofvanstående är utdraget ur professor Byströms nyss åberopade bref den 45:de April 1829. 3) Nionde bandet, tredje häftet, sid. 362 —565.