Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1846, sida 1

— ——— n— ——— ———— — —:; — — Herre Gud; hvad tiderna kunna förändra sig! For 42 år sedan var jag vagushåst hos e mögen grosshandlare, hade sullt upp attintet annat att göra, än att då och d ag mitt herrskap till halaser, spektahler, s. v. Men min husbonde SC jag blef såld till en possesstonat, en Psd lelrad sälle, som sor illa med mig och AU 2 sedan han sorkort mig, sålde mig till en bonde, hvilken åter i sin tur, sedan jag blifvit än mera förderfvad i skjuts vid Agnesbergs gästgilvaregård, afyttrade mig till en åkare, der jag nu i ordets hela bemärkelse långsamt plågas till döds. Qvarka har jag så, att jag knappt kan tala, styf i benen är jag af spått; stora hal bar selen brutil mig på bogarne, och icke desto mindre vill min husbonde, att jag skall spring za som en hjort, eller draga lass som om jag hade en björns styrka. Till valsägnad sar jag litet fuktig halm med sådor på, och till uppmuntran srotteras jag med piskan; tillochmed da, när jag af mattighet dignar under min borda. — Ack om jag ändå besunne mig i nagon stor; af sångerskor och dansöser besökt stad: jag kunde da hafva bopp om, alt en hop entbusiastiska dumbufvuden då och då spände mis ifrån vagnen, för att sjelfva i egna personer göra tjenst som ök och draga den lirade konstnärinnan i triumf hem till hennes logis. Men för en åkarekärra ställer sig nog ingen. Visst ljuder väl äfven ifrån den en slags G-sträng; men att den väcker helt andra känslor, än Paganivis, har jag mina goda skäl alt sormoda; ty hade etter åhorandet af diablerierna på nyssbemälte sträng alla musikvänners ryggar svidit så pass, som min, så är jag rädd för, att den store tonkonstnärn fött gifva sina konserter för lika tomma bus som min krubba. — Au, au! nu både bör och känner jag min husbondes Gsträng. llan tycker mig visserligen hafva fördjupat mig i en mängd betraktelser, som ligga utom en akarhrahes horizont, äfven om bemälte krake fordom skulle halva vunnit det kungliga pokalpriset vid kapplöpningarne i Helsingborg, eller halt den äran att fortskaffa en på sin tid mycket betydande borsmagnat (aristokrat vägar jag icke säga, af fruktan, att någon grekisk bäst skulle höra mig och vilja med sina baklötter hos mig inskärpa, att hos en börs-karl icke finnes en ringaste gnista af to ariston). Au, au! farväl, kära Polle! Husbond min bar suktat sig bade utvändiat och invändigt och dersore har han brådtom att komma hem, i håndelse han iche dessförinnan bryter nacken af sig vid stolarne i de oolvertackta rännstenarne. (Lunkar utaf, så godt han förmår, under idkeliga piskrapp från egarens sida. fe dat AT ta D RR ga dr gg pe tr rs REINE