sättning för bristande hufvud och hjerta, så vore deremot intet att invända; ty hvarföre skulle man ej unna dessa olyckliga den brokiga leksaken lika så gerna, som man unnade vilden Ludvigskorset, bvilket ban, på en genom näsan dragen ring, sjellbelätet kringbar till allmän åskådning; men elåndet är, att äfven förtjenster om staten, att krigisk tapperbet, alt sjelfva snillet och det med ära grånade bulvudet ej undkomma det brokiga bandet; och att såmedelst åt ordnarne förlänas ett anseende, som komprometterar dygden. Derföre har ordensbandmasken redan blifvit en epidemisk sjukdom. Ordnarne bafva för öfrigt en alldeles egen naturbistoria, om hvilken Cuvier ingenting vetat och Oken ingenting vet. Så finnes det t. ex. i Danmark elefanter, och i Preussen finnas röda örnar. Legationsråder och andra råder jaga efter dem, som dierfva beduiner. Den ärligaste af alla ordnar torde likväl strumpebandsorden vara. Man märker genast, att den rädes för engelsmåonens kallblodiga moquerie, hvilka ej göra affär af band; derföre kan dess valspråk: Honny soit qui mal y pense på sätt och vis betraktas såsom en till den engelska publiken förutskickad ursäkt, när strumpebandet spelar sin roll i någon till främmande gåsters ära uppförd foskomedi, en roll, som är långt oskyldigare, än den, som ett halsband en gång spelte i en stor hoftragedi. — När de första storkorsen anmälte sig till inträde i bimlen, blef Petrus storögd och var redan i begrepp att slå upp bimlens portar på vid gafvel, hvilket endast sker när särdeles utmärkta gäster anlända. Hafven J efterföljt vår frälsare och jemte det kors, som J bären, tagit verldens synder uppå er? frågade Petrus vördnadsfullt. Nej, vi båra korset för våra egna, svåra synders skull! svarade nykomlingarne, i den vanliga hostonen af pietistisk ruelse. — Så anmålen eder på skärseldens srämlingsbyrå; bär ingå endast rättfärdige! Men jag är furstlig Siegmaringisk hofmarskalk — och jag är förbundsdagsgesandt i Frankfurt am Mayn, — och jag är Bucksburgisk erkedrots — ocb jag är förste minister i i.... Just derföre! sade himlens portvaktare och tillslog porten midt för deras näsa, sedan han insläppt en nyss anländ invalid, prydd med bronzmedaljen för tapperhet i fält, och som efter andra Pariser-freden bultat gatstenarne små och sina bänder såriga. Vi kunna ej sluta detta högtidliga ordens-kapitlet, utan att förut halva gjort ett högst vigtigt förslag. Hvarför uppfinner man ej ordensinsignier, genom hvilka deras sörtjenst, som dermed beklådas, är så tydligt uttalad, att hvar och en kan mårka, bvarföre riddaren blilvit riddare, medan för närvarande de mest mångfaldiga och heterogena förtjenster och dygder unisormeras med ett och samma tecken? — Så borde t. ex. en hoftheater-intendent, som gjort sig särdeles förtjent om baletten, bära ett par emaljerade tricots med eklöf i ett himmelsblätt vattradt band omkring halsen. En minister, som upptäckt (liksom llarwey blodets omlopp) det inskränkta undersåteförständet, borde — vi antage, att han är 5 till 7 fot lång — (till utmärkelse för sin genialiska upptäckt, helt sinnrikt, tum för tum, beslås med gyllene knappar eller naglar, så att han sjelf på visst sätt och symboliskt föreställer folkbildningens tumstock eller alnmått, och derjemte angilver, huru högt han stär öfver nationalkulturens niveau. En utmärkt man inom hemliga polisen borde åtminstone bära en rysk orden. Honny soit qui mal y pense. AFA mPmPP MA SV NE FASTNA Nb ) —k—ä!W Oe ———