Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1846, sida 1

na lsänkesättet ofta obestämdt, eller vanm den saderliga myndigheten svag och skapliga väldet bestridt. I denna, sakernas ställning var det e ras lanke föga utsigt att hos qvinnan qväfva menniskohjertats mest tyranniska passioner, och derföre säkrare att lära henne konsten att sjelf bekämpa dem. Då de icke kunde förekomma att hennes dygd ofta var i fara, ville de, att hon skulle förstå att försvara den, och räknade derföre mer på hennes viljas fria bemödande, än på yttre vacklande eller nedbrutna skrankor. I stället för att hålla henne i misstroende till sig sjelf, söka de således oupphörligt att stärka hennes förtroende till sina egna krafter. Då de hvarken förmått eller haft lust att hälla den unga dottern i en ständig och fu lkomlig okunnighet, hafva de skyndat alt tidigt bibringa henne kunskap om allting. Långt ifrån att för henne dölja verldens förderf, hafva de velat, att bon ända från början skulle se det, och öfva sig att af sig sjelf fly det; de halva hellre velat skydda hennes heder, än allt för samvetsgrann. respektera hennes oskuld. Ehuru Amerikanerne äro elt mycket religiöst folk, halva de likvål ej ät religionen allena öfverlemnat beskyddandet af qvinnans dygd; da bafva sökt att våpna hennes förnuft. i denna liksom i många andra omständigheter hafva de foljt samma method. De hafva från första början gjort otroliga ansträngningar, sor att få det individuella oberoendet att af sig sjelf iaktlaga måttans föreskrifter, och först sedan de kommit till den mensbliga förmågans yttersta grånsor, hbafva de slutligen kallat religionen till sitt bistånd. ö Jag vet, att en dylik upplostran icke är utan fara; Jag vet äfven rätt väl, att den syftar att utveckla omdomesförmågan på inbillningskrafleus bekostnad, och att snarare bilda dygdiga och kallblodiga qvinnor, än ömma och älskvärda makar. Om samhället derigenom a ger mer lugn och ordning, har deremot det enskilia lifvet ofta mindre behag. Men detia är ett ondt af lägre grad, hvilket ett större interesso bör lära oss att trotsa. Komna till den punkt, på hvilken vi stå, kunna vi ej mer göra elt val, vi måste bafva en demokratisk upplostran, lor att skydda qvinnan för de faror, hyarmed solkväldets institutioner och seder omgilva henne. Det sinnes intet land i verlden, hvarest de enskiltes vilkor äro ovaraktigare, än i Forenta Staterna. bet är ej sällsynt, att en och samma man under loppet al sin lesnad uppoch nedstiger genom alla grader mellan förmögenbet och fattigdom. De amerikanska qvinnorna fördraga dessa stora förändringar med lugna och en oföränderlig själsstyrka. Man kunde säga, att deras önskningar med deras lycka inskränkas lika lätt som de utvidgas. Största delen af de ålventyrare, som ärligen nedsätta sig i vesterns öknar, böra, såsom jag i mitt förra verk yttrat, till nordens gamla angloamerikanska stam. Flere bland dessa menniskor, hvilka med så mycken djershet jaga efter rikedom, njoto välstånd redan i sitt eget land. De fora med sig sina makar, och dessa dela med dem de tallösa faror och vedermödor, hvilka alltid i början åtfölja dylika företag. Jag har ofta ända inpå grånsorna af öknen träffat unga hustrur, som, ester att hafva blifvit uppfostrade i alla de fina njutningar, hvilka Nya Englands stora städer erbjuda, i en hast blifvit flyttade från sina säders rika boning till en bräcklig hydda i skogen. Febern, ensamheten, ledsnaden balva icke förmått kusfva deras mod. Deras anletsdrag syntes mycket förändrade och bleka, men deras blickar voro lifliga. De förekommo mig på en gång sorgsna och beslutsamma. Jag tvislar alldeles icke, att dessa unga Amerikanskor i sin första uppfostran hade samlat den inre kraft, af hvilken de då gjorde bruk.