den unga dotterns karaktersdrag ännu i makans; förhållanderne hafva förändrats, vanorna äro olika, men själen är densamma. Ehuru de resande, hvilka besökt Nordamerika, i sina omdömen skilja sig från hvarandra i flere delar, äro de dock alla ense derom, att sederna der äro oändligt mycket strängare, än i något annat land. Det är klart, att Amerikanarne i denna del äro mycket öfverlägsna sina förfåder, engelsmännen. Ett flyktigt betraktande af de två nationerna är tillräckligt, för att visa det. I England, liksom i alla andra europeiska länder, utgöra qvinnornas svagheter oupphörligen föremälet för ett offentligt, skoningslost tadel. Man hör ofta silososerne och statsmännen -klaga deröfver, att sederna icke äro nog ssadsade, och litteraturen gilver dagligen anledning att antaga det såsom grundadt. TT Amerika förestållas qvionorna i alla böcker, romanerna icke undantagna, kyska, och ingen berättar der kärleksäfventyr. Denna renhet i de amerikanska sederna har utan tvifvel till en del sin grund i landets, solkslagets och religionens beskaffenbet. Men alla dessa orsaker, som äfven finnas annorstädes, utgöra ännu icke en tillräcklig förklaringsgrund dertill. Man måste uppsöka något särskildt skäl. Detta skäl synes mig vara jemlikbeten och de institutioner, som af den härslyta. Jemlikheten förmår icke ensam åstadkomma ordning i sederna, men det lider intet tvifvel, alt den lättar och ökar den. Hos de aristokratiska nationerna göra börden och förmögenheten ofta af mannen och qvinnan så olika varelser, att de aldrig kunna lyckas att blilva förenade. Böjelserna närma dem hbvarandra, men samhällsskicket och de opinioner, det alstrar, hindrar dem att förenas på ett ofsentligt och varaktigt sätt. Deraf uppkomma nödvändigt många hemliga och flygtiga förbindelser. Naturen skaffar sig nemligen ersättning för det tvång, som lagarne palägga den. Detta förhållande eger icke rum, när jemnlikheten har undanröjt alla de imaginära eller verkliga skrankor, som skilde mannen sran qvinnan. Det gifves då ingen ung flicka, som icke tror sig kunna blifva maka ät en man, som väljer henne. Detta gör, att ett oordentligt lesverne före inträdet i det äkta ståndet svärligen kan uppkomma; ty buru lättrogna passionerna än må vara, siunes det föga något medel att öfverlyga en qvinna, att man älskar henue, då man eger fullkomlig fribet att gilla sig med henne, men likväl underläter dets. Samma orsak verkar, eburu på ett mer indirekt vis, i äktenskapet. Ingenting tjenar mer att rättfärdiga den förbudna kärleken i deras ögon, som hysa den, eller i mängdens, som betraktar den, än tvungna eller på måså ingångna äktenskap ). ) Man kan lätt öfvertyga sig om denna sanning , om man studerar Europas särskilta litteraturer. När en Europe i sina romaner vill skildra några af de stora katastrofer, som så ofta inträffa bland oss i äktenskapet, så sö