Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1846, sida 1

tow deras egentliga verkningskrets. Likväl är åkert, att så beskaffade individer, oaktadt all en bildning, de kunna ernå, sakna nagot; ja widerstundowmw skola de tillochmed, sformedelst sristande vetenskaplig osfversigt, tyckas befiuna ig på en vida lägre standpunht af bildning, än le i sjelfva verket innebalva. Konsten skall derföre icke blott neddraga menviskan från vetenskapens alltför ensliga och odliga hojder och lära benne uppfatta och känna ilvet i dess hela sullbet; den skall äfven höja jem, som besinua sig på en lägre ståndpunkt, ära dem att rigta sina. blickar uppåt och begripa, att det har i lisvet sinues nagot hogre, än sven fördel och sinulig ujutning; den bor visa dem en högre, ädlare och dock sinnlig natur, lara dem at ratt uppfatta densamma och genom den upptäcka lilvets innersta kärna och betydelse). Detta är en mycket vigtig del afhonstens bestämmelse; ty den kan, likasom religionen; tala tll dem, från byilka silosolien och de osriga vetenskaperna äro sa sjerran, aw desse icke al dewm hunna horas. bet är i synnerhet scenen; som år den sornämsta organen för denna stamwa, och mycket maktpaliggande är derlore att tillse, det denne iche nedrilver, i stället for att uppbygga; alt den icke nedstiger till mångden blott sor att smickra och underblasa deras lidel ser, utan sor att rena och luttra desamme; att den icke varder lik en konisk spegel, uti hvilken sonderstyckade, hringspridda och uppoch nedvända bi der hunna antaga utseende al hela, valproportionerade och upprättslaende, utan lik en kolossal brännspegel, som fran sin glansande yta kastar verldsbilden, stor, tydlig och fritt i lufteu svälvande, ut midt ibland det sorvanade lolket. i å Likasom vi här ofvan hafva särskiljt blotta kunshaper ocu den silososiskt-veteuskapliga blicken, pa samma sått maste man, ock gora skillnad emellan blotta bandtverket och den egentliga komtten. Till ett handtverk erfordras visst elt visst handlag, men detta kan dock äfven erlallas genom osning. beremot lotdras det till detsamma icke nagon sarskilt disposition, Icke heller något synuerligt skönhetssianne och ännu mindre anvåndande al de uppfinnande och skapande själsformogenheterna. För alt frambringa en konstprodukt, maste deremot altid dessa själsförmogenbeter icke allenast vara till finnandes, utan de maste älven vara till finnandes i deras Jlullaste verksamhet; byaremot det rent tekniska, det, som skall läras, i detta hänseende blott har ett underordnadt värde. Det våsendtliga i Konsten: skapande inbiltningshrast, sann och lesvande uppsauning, djup kansla och sinne for det skona kunna väl, der de en gang äro till sinnandes, luttras och förädlas; men det skulle vara en rigtig Nureddiastanke, om man trodde sig genom nagon slags flit kunna förvärfva; eller genom Dagon slags teknisk särdighet kunna supplera desaunna. bessa sormogenheter kunna imellertid i mer eller mindre män vara att sinna, och grånsen är icke så noga bedtamd, all ju ej Konsten äfven understundom kan utofva sitt herravälde der, bvarest wan i allmönhet är van att förutsätta en blott hbandtverksmässig behandling. På så sätt kan det väl stundom lyckas en eller annan handtverkare, att; genom användande af skonhetssinne och inhullningskraft, förädla sitt arbete och förvandla det till en konstprodukt. Sker detta osta, så går den sabriksmässiga enlormigheten öfver i en skön mångfald; Konsten tränger, liksom under det gamla Greklands — —— ) Detta gäller äfven om det komiska; ty genom att rigtigt lifligt uppfatta, känna och begripa det vranga, det skefva och intetsägande åi en stor del af de jordiska sträfvandena, ledes man äfven till det rätta. Vi komma här ovilkorligt att erinra oss om den sogel, hvilken Jean Paul vid ett dylikt tillfälle som detta omtalar, och som i en den vanliga motsatt ställning, med huftuP