Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1846, sida 2

enågon annan än den, alt äfven på denna väg averka för akademiens ändamål, i den mån detta abåde kan och bör alses äfven utanför de egentaliga studiernas områden. Medlen härtill äro icke alla lika hufvudsakliga, ehuru iatetdera abör alldeles förbises eller förkastas. Vill man cockså icke särdeles högt uppskatta det beredda atillsallet att af pressens dagliga, icke alltid bealydliga, alster taga en flygtig kännedom, utan catt derför utsätta sig för conditoriernas tidspilClan och kostnader, så kan man dock icke neka agagneligheten, ja nödvändigheten af en lältare goch ostörd tillgång af de egentligen lärda tidaskrifterna. På sjelfva sättet för användandet af ade sristunder, hvilka äfven de trägnaste studier amåste, ehuru sparsamt, förbehälla sig, ligger 6cockså en icke ringa vigt under universitetstioden. Redan ett utrymmme, som kan mottaga ede studerande under måltidstimmarne och som abesinner sig under inseende af de studerandes gegne utsedde ombud, kan bidraga till ordninagen och tresnaden. Ånnu angelägnare är, att odet må finnas ett passande ställe, der de stuaderavde må kunna utan trängsel och annat stöarande sammanträfsa med hvaråndra och med de gacademiska lärarne, till ömsesidiga meddelanaden, till lärda eller artistiska ösningar, till afahörande af föredrag, uppsatser, konstframställaningar o. d., äfvensom till gemensamt begagenande af de särskildta nationernas bibliotheker ckoch andra samlingar, hvilka då kunde under ett tak förenas. al den academiska verlden utgöra sexton år gen icke så obetydlig tidrymd: under deras lopp ehinner den studerande personalen flera gånger combytas. Hvad som på de olika uppsäuniaaögarne utösvat enahanda verkningar, synes såleodes i en viss mån redan hafva erfarenheten för asig. Man bar någon gång yttrat den sarhäga, catt de allvarligare studierna skulle lida våsendtaoligt mehn genom den förströelse, ett sålunda utevidgadt sällskapslif skulle medföra; men frågar aman den vid detta universitet vunna erfarencheten, så skall man icke finna bättre umgånagesseder innefatta något hinder för grundligt karbete. Vi vage tryggt påsta, att man svärliagen skall kunna uppvisa ett universitet, som amed så vidsträckt frihet förenat lärte eleler mindre betydande exempel al dess miss: ebruk. Pet är lätt begripligt, att alla en ungcdoms rörelser icke kunna mätas eller beråknas velter en framskriden alders regelrätthet; men udet är lika ostridigt, att de mer och mer sällesynta utbrotten af obetänksamt öfvermod, hvilaka nagon gång en eller annan lätit komama sig till last, allt säkrare komma att auppbära äfven ungdomens ogillande. Måaste man nu tillerkänna äfven andra orsaaker sin del i dessa lyckliga förbällanden, så bar dock universitetet andra små företräden att åberopa, hvilka omedelbart stå i sammanhang med den academiska föreningen. Förr saknade en yngling, som hade någon uppsats af vetenskapligt eller poötiskt innehåll att föredraga, till ett sådant meddelande anledning: och plats. Sedan den acadewiska föreningen tillkommit och stadgat sitt anseende, har det icke varit sällsynt att universitetets yngre lärde der uppträde och vunnit sina kamraters uppmärksamhet för ashandlingar eller konstproducter, som i mer än ett bänseende rljent