af vemod, som var ganska behagligt. Garat. som unsag henne för den skickliga-te af sina elever, sade ofta att mademoiselle Hs röst var värdig att höras af sjelfve kejsaren. Knappt hade dörren blifvit stängd efter det bud, som för Garat tillkännagaf aftonens concert, förr än den åter öppnades at mademoiselle Hoch hennes tant. Det äldre frunfimrets ansigte utvisade alla tecken till en djup bedröfvel-e och flickans röda ögon att hon gratit. Då de satt sju, tog tanten med en snack till ordet. sägande till den öfserraskade artisten: Min herre! vi komma nu för att tacka er för allt edert besvär; min niece är nöd-akad att atbryta de musiklexioner, hvilka hon varit nog lycklig att emottaga al er. — År det möjligt! utropade Garat. Jag hoppas, min fru, att om det intet är annat än en ekonomisk förlust .... var då öfvertygad ...... Artisten afbröt sig sjelf, ej vetande om han skulle vaga erbjuda fria lexioner. — Ack, min herre, jag önskar till Gud, att det stackars barnet lidit en ekonomisk motgång, i stället för det slag, som träffat vår familj! — Hvad! utropade Garat, general lII: ..... skulle ni hafva förlorat. ... — Vore han död, afbröt tanten, hans åra vore då atminstone räddad. Efter en stunds tystnad, återtog tanten: Lägg icke för djupt på sinnet den klagan som vär sorg frampressar. Min bror är anklagad för ett tjenstefel. sem ådragit honom kejsarens onåd; men han är intet brottslig, min herre, ban ärin-: tet brottslig; och kunde vi endast framtränga till kejsaren, om blott detta barn finge vid kejsar