lyras klang, tidens ström att stadna i sitt lopp, för all i sina lugnade böljor afspegla de densamma omgilvande föremålen. I konstens spegelblanka Acbilles-sköld skåde vi eti återsken af det eviga lif, i hvilket ungdom och skönhet återsinna hvarandra; der hjeltemod och kroppsstyrka alltid äro förenade, der bilden blir verklighet och förgångelsen en dröm, der Olympen ännu purpras al morgonsolen, der det försvunna icke mera är sorsvunnet, utan ofta tilltalar oss med högre rost, än det, som skedde i går eller i dag. Svårligen sinner man annorstädes en härligare, friskare verklighet, belyst al en härligare, mera fulländad konst, än i det gamla Grekland, der hvarje af de gamle mästarnes mejsel berörd sten blir en relik. Icke blott Grekernes poösi och bistoria, utan älven deras byggnadsoch bildbuggarekonst bidraga till att komma stora, sköna tankar att alstras i vär själ, att hos oss väcka en hög inspiration, alt i vår fantasi uppställa bilden af en i sitt slag fulländad tillvaro, och att i värt sinne framkalla ett djupt och outplånligt intryck. bet är derföre lätt begripligt, all de ädle män, som visste hvilken ovärderlig skatt, som läg begrasven i studiet af sornäldrens mästerverk, med ilver förfäktade nyttan af detsamma; lätt sorklaradt, hvarsore de derulinnan trodde sig skåda det vigtigaste värn emot egennyttan, emot tidens sorloretser, mot en inskråokt tillvaro och en ensidig bildning. berlore ansåg mången och anser så ännu den antika verlden såsom en egid mot den moderna, och säkerligen är det äfven otvilvelaktigt, attdenimånga fall kan varda en sköld mot mycket, som är ovärdigt och lagt. Således icke blott derlöre, att något sällsynt skett under ifrågavarande period, utan äfven dersore, alt konstnären dymedelst vann kraft till utförande af sina djerfva och harmoniska skapelser, samt derföre, att han ur den då rådande tidsandans djupa källa drack hånsöreise och erhöll makt att fängsla det slygtiga ögonblicket och med genialisk grundlighet och klarhet framställa detsamma — är Grekernes tidsålder en beståndig skola för oss alla. Tidens ström bar, hvad den beträffar, förlorat sin vanliga dunkelbet; den är vorden klar och genomskinlig som en kristall: derföre är ock denna tidsålder framför alla andra lämplig att hos oss utveckla, bilda och till fullkomligheten närma ej blott skönhetssinnet, utan äfven känslan för allt skönt, rätt, sannt och godt, i hvilken form än detta uppenbarar sig. Lägge vi nu dertill, att icke blott bedrift och konst här räcka bvarandra handen, utan alt äfven tänkandets frö under denna period började slå rötter och frambringa de telningar, som sedermera uppvuxit till väldiga, skuggrika Baobabstråd; så tyckes den trefaldighet, till hvilken anden sträfvar, verkeligen redan då för tiden hafva existerat. Men huru skön Olympen än är, så ligger dock icke eller på dess topp malet för allt menskligt sträfvande. Med alla sina stora och obestridliga företräden rörde sig dock Grekerne inom en inskränkt krets, och just derföre blefvo de måhända icke i ständ att fullkomligt beherrska sitt ämne och påtrycka det sullkomlighetens prägel. Det sanus mycket härligt och skönt, som icke de gålvo akt uppå; mycket stort, upplyslande och själsförädlande, som icke de kände. Un